Jag har varit och öppningstalat på en konstnärers konferens för global förändring i Valencia, Spanien. Det var en oerhört vacker stad, även om det tar tid att anpassa sig till sydeuropeisk dygnsrytm — när jag hade landat på söndagkvällen och kommit fram till hotellet vid 22-tiden tyckte mina värdar att det var lagom att gå ut och äta middag.

Mycket konstnärer från Italien och Frankrike var det här också. Lyckades generera en hel del lokalpress på mitt anförande; både TV och reportrar täckte. Dessutom var folk från PPES här.

Samtidigt blev jag inbjuden till Santiago, Chile (jag tror det är Santiago, men jag inser just att det vet man aldrig: Chile, i alla fall) för att tala där också.

Slutligen kan noteras att Valencia måste vara Europas, om inte världens, flygvänligaste stad. Jag satte mig i taxin klockan 05:01 mitt i stan, och hade checkat in, hämtat min biljett, lämnat ett incheckat bagage och passerat säkerhetskontrollen klockan 05:13. Vad ska jag göra den resterande timmen innan planet går? Blogga och skriva dokument naturligtvis. 🙂

Nu har kaffebaren öppnat! Efter tre timmars sömn (01-04) låter inte det alls som en dum idé.

PS: första lönen från EU kom igår. Det gör att det krävdes tre och ett halvt år utan lön för att ta PP så här långt. Det ska jag fira med *tittar mig omkring efter vad som finns* …en morgonkaffe.