Piratjuristen Johannes Schönning reflekterar om företagshemligheter. Det är en intressant immaterialrätt, som jag inte kan se någon samhällsnytta med, bara repression.
Varför ska staten gå in och med våld bevaka hemligheter? Som Johannes skriver, så härstammar mekanismen från det kalla krigets dagar när man med våld och övervåld försökte hindra industriteknik att läcka till Stormakt Röd. Men varför ska polisen idag göra husrannsakan hos någon som pratar om sitt jobb till sina kompisar? Det är en sak att han kan bryta mot arbetsplatsens regler, men varför ska staten gå in och skydda arbetsgivarens del av ett civilt anställningsavtal med polismakt? Hörde inte sådant det tidiga 1900-talet till?
I dagsläget får den här immaterialrätten dessutom allvarliga arbetsrättsliga konsekvenser som hindrar fri rörlighet på arbetsmarknaden, och i praktiken slår ut yrkesmän som försöker byta arbetsgivare genom inlåsande kontrakt.
Johannes kommer att ta point för att skriva ett sjökort på området.
[…] företagshemligheter, ett område PP inte tidigare rört men som vi faktiskt borde titta mer på. Rick noterar också detta. Detta är onekligen en blogg att hålla koll […]
Snälla Rick ser du ingen nytta med företagshemligheter för samhället så får du nog sätta dig in i hur samhällen och företag fungerar.
Snälla Tubbe Tee, om du inte förstår hur diskussioner fungerar så får du nog sätta dig in i argumentationsteknik m.m.
F.O. Kanske dags för dig också att sätta dig i klassrummet igen…
Taktlöshet och argument ad hominem åsido så får man i vart fall vara konsekvent i sitt tänkande. Nej, Rick, staten går inte in och “med våld bevakar hemligheter”, men staten försöker tillhandahålla möjligheter för privata aktörer att skydda exempelvis sin forskning. Sekretessavtal vore tandlösa om man helt saknade möjligheter att ställa individer till svars (och införskaffa bevisning), vars verksamhet utan tvekan kan härledas till tidigare erhållen kunskap, som omfattas just av detta avtal. Det är en svårt gränsdragning, absolut (såsom i alla konstitutioner och för den delen övriga lagar av lägre rang), då man fritt får ta med sig sin erfarenhet och nyttja den förbättring man uppnått i sitt jobb. Ett stort företag har logistiska möjligheter att fördela kunskap bland tusentals personer så att en eventuell skada blir mindre, men ett litet företag som onekligen bidrar till, bl.a., den tekniska utvecklingen, kan i värsta fall upphöra om dennes forskning röjs.
Man kan argumentera utifrån de olika behov som stora respektive små företag i olika branscher har, koppla detta till patentdebatten, lägga till lite moraliska aspekter som alla så mycket älskar nuförtiden, eventuellt kolla en ekonomisk analys. Men att avfärda en lagstiftning utan att angripa dess skyddssyfte är bara ignorans.
Intressant det här med företagshemligheter faktiskt. Man är ju rätt överens om världen över, ja, åtminstone är forskare överens om att forskning mår bäst av att spridas så vitt och brett som möjligt, ju fler som tar del av den desto fortare går den framåt, desto fler kan granska den, och så vidare. Var ska man dra gränsen för när företag håller sin forskning hemlig och därmed håller tillbaka utvecklingen litegrann? Det är en lite ideologisk och filosofisk fråga, hur ser den stora bilden ut och varför? Uppenbart så är det ju bra för det enskilda företaget då det tjänar mer pengar på det (eller gör dom?), men är det bra för mänskligheten i stort? Skulle företag sluta bedriva forskning om de inte fick hålla den hemlig?
När man argumenterar för att någonting är BRA så är det lätt att glömma varför det är bra och för vem det är bra. Att företaget får mer pengar är BRA… eller? kanske vore det bättre om mänskligheten i stort fick lite snabbare forskning? Tål att tänkas på, hur skulle en sådan sak fungera i praktiken?
Mind: Jag tror inte att någon argumenterat för att företag ska tvingas släppa alla sina forskningsresultat. Vad lagarna om företagshemligheter handlar om är snarare att staten går in och skyddar företags hemligheter med polismakt, och det är jag mycket mer tveksam till.
Det är liksom deras eget problem.
Ja, att blanda in immaterialrätt i detta kan inte bli annat än fel. I fallet med patent så är hela syftet att kunskapen skall komma allmänheten till del och inte hemlighållas (mot en tids monopol), och i fallet med upphovsrätten är syftet att gynna kulturskapande.
Fast jag kunde inte se något om hemligheter vs immaterialrätt i din länk till Johannes.
Rick: Nej det förstod jag, jag spånade bara om hur en verklighet där all forskning släpptes fri skulle se ut, om den vore möjlig.
Att göra kopior av immateriella och fysiska objekt är att betrakta som återanvändning av arbete, istället för att om och om igen uppfinna hjulet på nytt.
Datoriserade verktygsmaskiner som dygnet runt på någons beställning via nätet – mot deponerad betalning – hämtar datoriserade “recept” för att – åter och åter för varje batch – automatiskt bearbeta standardmaterial – och ytbehandla, förpacka, adressera osv… – till direkt monterbara och ytbehandlade delar, är återanvändning av många människors arbetsinsatser.
Hur mångas tidigare arbetsinsatser som det kan härledas till beror på hur fragmentalt och långt tillbaka i tiden som man härleder.
Runt hörnet väntar ju nu maskinella enheter – som geografiskt optimalt placerade världen över – som med metallpulver, bindemedel osv. dygnet runt och på beställning via näten – skriver ut, paketerar, adresserar, levererar… fysiska objekt!
Detta var ju på gång med s.k. PBB (produktion med begränsad bemanning) redan på 1970-talet! Men storföretagens strateger räknade gissningsvis med att teknikerna knoppade av nya konkurrerande enheter, så att de själva tappade kontrollen!?! De flyttade istället de gamla mekaniska och numeriska maskinerna till låglöneländerna!
Kommer då någonsin den helt fria återanvändningen och remixen av andras arbetsmoment, och hur dras annars gränserna?!?
[…] jag ämnet i sig och hur främst anställda påverkas av att företag vill skydda sina hemligheter. Rick uppmärksammade och menade att det är problematiskt och icke önskvärt att statliga sanktionsmöjligheter finns […]