I en gigantisk seger för mänskliga rättigheter så har EUs parlamentsutskott för just mänskliga rättigheter just röstat nej till SWIFT-avtalet, enligt Hax. Det är en sansens röst. Det avtalet krävde alltså att USA skulle få löpande information om alla våra bankkonton.
Som Christian skrev och sade; om USA vill få tillgång till data för personer som är misstänkta, så får de komma in med en begäran till EUs myndigheter som rör just de personerna. De ska inte få leka rövare i unionens privatliv.
Anna Troberg kommenterar också.
Notera att det här alltså itne är ett slutgiltigt nej till avtalet från EU-parlamentet, men en väldigt stark rekommendation från ett av utskotten till hela EU-parlamentet att rösta nej till avtalet.
Det är också en välförtjänt känga till det svenska ordförandeskapet, som drev igenom det här avtalet den 30 november — dagen innan parlamentet skulle kunnat säga nej redan innan det först trädde i kraft. Skäms, Reinfeldt och kollegor! Men å andra sidan har jag slutat hoppas på att Moderaternas partiledning ska bry sig om mänskliga rättigheter — i alla fall inte förrän statsministerposten hänger på att de bryr sig.
Men vad är, ärligt talat, den principiella skillnaden mellan att EU:s myndigheter har tillgång till information om människors privatliv och att USA har det?
Fysik, för att någonting ska kunna gå uppåt måste farten nedåt stoppas.
Om inte annat att det rör sig om EU-medborgares konton.
Helst skulle det inte finnas någon överstatlig kontroll alls, men att USA skall ha insyn i EU-medborgarnas finansiella transaktioner är ju så fel det bara går.
Mvh
/J-O
“Löpande information om alla våra bankkonton” är väl just vad det *inte* handlar om? Avtalet säger väl, ungefär, att USA bara får begära ut väldefinierad information som måste vara relevant för pågående terrorismutredningar.
Nej, jag tycker inte om det, men du behöver ju inte försöka göra det värre än det är.