Hej alla!

Idag, den 11 juni, är det exakt etthundra dagar till valdagen. Det har gradvis hettat upp under hela året. Igår kom till exempel Statistiska Centralbyråns gigantiska opinionsmätning; vi ligger i stort sett oförändrat i den sedan november.

Eller ja, om man ska vara exakt så säger de att vi är “det dominerande partiet i gruppen på övriga som har 1,8%”. Som Lake påpekar, så brukar “dominerande” betyda att man har åtminsotne större än hälften, och oftast mer än så. I motsvarande mätning i november särredovisades vi på exakt 1,8%. Vi ligger alltså någonstans mellan en och två procent, och troligtvis i närheten av 1,5%.

Vad betyder det, i klartext?

Det betyder att vi har mer än dubblat vårt riksdagsstöd under mandatperioden. Det är värt att notera i sig självt.

Det betyder också, precis som vi prognosat tidigare, att vi behöver ungefär 2,5 gånger högre stöd än vad vi har idag för att klara riksdagsribban. Det låter svårt, men är långt ifrån omöjligt. Det behövs bara en (1) enda händelse i våra frågor som sätter oss i rampljuset, så är vi där. Därför jobbar vi hela tiden på att lyfta fram sådana.

Opinionsmätningarna frågar ju i termer av hur många som väljer oss som förstahandsalternativ idag — inte hur många som kan tänka sig att sätta oss först på valsedeln om nya saker kommer upp. Vi har en Sifo-mätning ute som ska svara på den frågan. (Vi beställde två sådana inför EU-valet, en i november 2008 och en i maj 2009. Båda sade sju procent. Då syntes vi inte i opinionsmätningarna alls.)

Man ska fortfarande komma ihåg att första gången vi syntes inför EU-valet i mätningarna var 38 dagar före valdagen. Vi har spelat det här spelet förut, och vi vet hur man gör. Men vi vet också att det krävs hårt arbete, riktigt hårt, och att de andra partierna slåss mycket hårdare än under EU-valet för att hålla oss utanför den här gången. Därför krävs det att vi använder varenda tillfälle.

Ta till exempel datalagringsdirektivet, där vi fick oväntad hjälp av Alliansfolk mot deras egen regering i en debattartikel igår. Eller det faktum att justitieminister Ask ännu en gång, också igår, tyckte att det där med “oskyldig till motsatsen bevisats” är något som bör avskaffas. Det var inte första gången.

Under tiden är det viktigt att vi fortsätter att synas, synas och synas, så att det är oss som alla tänker på när den händelsen kommer. Och att vi pratar med våra vänner och bekanta. Vilken händelse av alla tänkbara som kan falla ut, det kan jag inte förutspå idag. Men det finns många möjliga som kan göra det. Funktionärskåren fortsätter att försöka skapa sådana tillfällen, och våra aktivister gör mycket spontant, till exempel att hitta på en lysningspresent till kronprinsessparet. Även om sådana saker inte vänder opinionen, så ger de synlighet. Sådana påhitt kan vem som helst göra. Det är alltid uppmuntrat.

Fast det viktigaste skälet till att vi arbetar hårt är ju inte att nå en siffra. Det är för att vi jobbar hårt för något vi tror på: för att var och en av oss helt enkelt känner att vi måste göra något åt utvecklingen och börja vrida den åt rätt håll igen.

Men det går också att läsa något annat ur opinionsmätningarna just nu, och det är att det politiska läget är instabilare än någonsin i Sverige. I vintras skrev tidningarna att det kan finnas allt mellan fem och nio partier i riksdagen efter valet, och det gäller fortfarande — så sent som idag hade Aftonbladet krigsrubriker (bara i pappersupplagan) om att KD och C ligger under riksdagsspärren. Det ger oss en öppning för att prata om att de etablerade partierna misslyckas med att ta upp hur nästa generations samhälle ska utformas, i allt mellan jobb och medborgarrätt.

Så för att summera: vi ska inte vara naivblinda och tro att vi kan fixa riksdagsspärren genom att luta oss tillbaka, sparka av oss skorna och lägga upp fötterna på bordet, för det kan vi inte. Men vi kan fixa den genom hårt arbete och genom att skapa situationer som sätter oss i rampljuset. Det har vi gjort förut.

Veckans argumentationsövning (det vill säga, vad man kan prata med vänner och kollegor om) skulle jag därför föreslå handlar om rättssäkerhet, och om Asks upprepade försök att ta bort principen om att man är oskyldig till motsatsen bevisats. Pröva att säga “Nu vill justitieministern att polisen ska få bura in oss utan rättegång, utan domstol” bland vänner och bekanta och se vad som händer. Glöm bara inte att Thomas Bodström (S) är ännu värre — de lagar som Alliansen genomför nu (datalagring, Ipred, FRA) härstammar alla från den förra röda regeringen.

Jag vill också passa på att tipsa om att våra sjökort, det vill säga, Piratpartiets sakpolitik inför vårt valmanifest är under slutligt utformande i forumet. Gå gärna dit och var med i diskussionerna! Planen är att stänga sjökorten under nästa vecka.

Höres snart igen,
Rick