Full Mental Straightjacket har gjort ett fenomenalt jobb med att analysera de olika partiernas kandidater på djupet, och se hur de förhåller sig till varandra vad gäller inkomst, ålder, företagarsituation, etc.
Det intressantaste som går att konstatera är två saker:
1) M och S är de två partier som är mest lika varandra i termer av kandidaternas livssituation: inkomst, ålder, etc. (Äldre kandidater är något annorlunda, men från medelålder och neråt är även S-kandidater flitiga företagare.)
2) M och S är de dominerande partierna i respektive block.
3) De två blocken kommer därför, om inte annat så på grund av att deras kandidater är snarlika, också att föra en snarlik politik.
Det visste vi redan. Men nu har vi det i siffror och grafer. Likriktningen inom blockpolitiken är i det närmaste total.
(FMS har också med Piratpartiets och FIs kandidater. De skiljer sig markant. Något annat var inte heller att vänta.)
Pingat på Intressant. Andra bloggar om blockpolitik, val 2010, likriktning, piratpartiet
Föga förvånande… men inte så kul.
Jag skulle tro att missnöjet med det politiska etablissemanget börjar pyra ute i samhället. Jag undrar förresten vad man skulle få för resultat om man gjorde samma undersökning för landets ledande politiska redaktörer. Gammelmedierna är minst lika medskyldiga till Sveriges nuvarande politiska stagnation och underskott på demokrati.
Jag tror att vi sett det missnöjet rätt länge, det var därför NyD kom in (och vände) och det var därför MP också kom in, just för att många, främst unga, kände att “det hände ingenting” när det gällde miljöfrågorna.
Nu har MP stagnerat till ett moget parti med hög medelålder som rättat in sig i ledet och blivit ett snällt stödparti till S, vilket i stället öppnar för nya partier som givetvis kommer locka många att rösta på dem för att väljarna håller med om deras sakfrågor, men även förmodligen för att man känner att de existerande riksdagspartierna, för att uttrycka sig lite finkänsligt, suger fett.
Att det kommer in något nytt parti efter valet är jag rätt övertygad om, att något av de etablerade partierna åker ut är fullt möjligt (men stödröster kan rädda dem, precis som många från S stödröstat på V/VPK i flera val för att hålla deras näsa över vattenytan) men det som blir den stora rysaren är vilket/vilka parti/er kommer komma in och vilket/vilka kommer åka ut?
Det här valet kommer bli en rysare och den stora frågan kommer vara: Var det butlern som gjorde det eller var det bara någon som satte dit honom?
Det positiva är att med två block som vill föra nästan samma politk ökar utrymmet för rent proteströstande. Om en seger för det andra blocket inte längre upplevs som en katatrof kan allt fler väljare strunta i att vara lojala mot “sitt” block och istället rösta på enfrågepartier som SD eller PP.
PS. Ordet “socialmoderaterna” är en jättebra term som faktiskt myntats av Sverigedemokraterna för att kritisera att S och M är beredda att samregera i Stockholm för att slippa kompromissa med SD.
Jag har sagt Socialmoderaterna ganska länge nu. Är dock INTE en SD’are.
De senaste 10-20 åren har jag känt att likriktningen mellan S och M har vart näst intill fulländad. Det värsta är att båda blocken har i stort anammat det värsta av det andra blocken och behållit det värsta av sin “egen” politik.
Om situationen vart den motsatta, och båda blocken hade anammat det bästa från sig själva och det bästa från det andra blocket, då hade Sverige kunnat vara ett fantastiskt land att leva i…
Vad är det som säger att lika inkomst och lika ålder betyder lika politik?
Att S och M ligger nära varandra är nog ingen större överraskning. Det har de gjort i decennier men genom smart marknadsföring och oreflekterande media har man fått oss att tro att de i kärnvärdena är varandras motsatser. När jag pluggade statskunskap på dåvarande Stockholms Högskola (Universitetet idag) visade vår lärare oss sanningen om S och M genom att rita en rak linje på svarta tavlan. Till höger skriv han M och till vänster på linjen S. Sen sa han oss elever:” Böj ihop den här linjen så att den blir en cirkel.” Och violá, dimman skingrades och kunskapen om M och S satt där redan för 40 år sedan!
Som minoritetsregering (S) samarbetade socialdemokraterna med moderaterna i flyktingfrågor. Samma sak i inträdet till EU och EMU.
Nuvarande mandatperiod är unik för Sverige från och med tidigt sextital. Alliansregeringen- läs moderaterna – styr ensam Sverige. Om det kärvar till sig i riksdagen efter valet i år kan vi se en upplösning av Allians-blocket respektive de RödGröna. Socialdemokraterna har emellertid lagt sin röst på alliansregeringen i EU-direktiv (IPRED) och Lissabonfördraget under denna mandatperiod.
När ett parti har slopat allt vad ideologi heter och bara eftersträvar makt för maktens egen skull, då är det bara vad man kan vänta sig att partiet börjar optimera sin politik. Båda sidorna har en längre tid bedrivit något som närmast kan liknas vid simplexoptimering (http://www.tomasoberg.com/swedish/process.htm) för att maximera utbytet i form av opinionssiffror, och de har hittat samma optimum och mötts på toppen, med varsin hälft av opinionen. Båda sidorna har dock missat att det har tillkommit en ny faktor (eller kanske flera) med växande betydelse för utbytet. De har inte tagit med den nya faktorn i sin optimering, så det är ett falskt optimum de har hittat. Det är den nya faktorn som Piratpartiet försöker föra in på dagordningen.
För övrigt uppfann jag själv “Westerpartiet Socialmoderaterna” ett valår för många år sedan, men jag hävdar inte patent på uppfinningen.