Internet är det största solidaritetsprogrammet som någonsin uppfunnits. Vi vill tillämpa det på hela samhället och använda det som katalysator för att sudda ut gränserna mellan Nord och Syd.

Det här är andra  delen i min serie om “därför ska man rösta pirat”. Här fokuserar jag på det principiella vänsterperspektivet. Fler delar:

1. Ett kapitalistiskt perspektiv (28 juni)
2. Ett solidariskt perspektiv (29 juni)
3. Ett liberalt perspektiv (30 juni)
4. Ett folkhemsperspektiv (31 juni)

Varje gång det har kommit teknik som gjort att medel- och underklassen har fått privilegier som tidigare har varit reserverade för ett fåtal, så har de som suttit på de privilegierna agerat med kraft för att beröva de mindre bemedlade samma möjligheter. Det mönstret har vi observerat från när katolska kyrkan försökte hindra tryckpressen och framåt i tiden.

I dagsläget är det ett fåtal priviligerade som sitter på makten över kulturen och kunskapen. Eller satt. Samhällets problemformuleringsprivilegier och samtidigt dess lösningsformuleringsprivilegier. Det är något som de inte är beredda att ge upp utan strid.

Men de har redan förlorat privilegierna. Det hindrar dem inte från att strida.

Plötsligt har varje människa fått en röst. En rätt att tala. Utan att de tidigare priviligerade har något att säga till om talarordningen. Det är fantastiskt och gör att de till varje pris försöker begränsa och stänga ner.

För Internet har också jämnat ut spelplanen. När någon av dessa människor bestämmer sig för att sätta upp en blogg, så går det inte för en utomstående att se vem av en börs-VD och en metallarbetare som man förväntas lyssna på, utan alla måste fatta sitt eget beslut utifrån vad de faktiskt säger. För första gången i historien tävlar börs-VDn och metallarbetaren på lika villkor på den nya arenan. Det är fantastiskt. Och det försöker de tidigare priviligerade sätta totalt stopp för och inrätta listor med “godkända talare”. De vill, i all enkelhet, tillbaka till en värld där de var sekreterare för talarlistan.

Men det går större än så. Det handlar inte bara om solidaritet med de som tidigare inte haft en röst i Sverige, utan även mellan Nord och Syd. Jag återkommer till det. Först lite bakgrund om upphovsrätt:

Jag tycker att det är fantastiskt att Marx’ idéer om “från var och en efter tid, förmåga och intresse, och resultatet obegränsat åt allihop” faktiskt har blivit verklighet nu. Men då krävs också att vi bejakar de möjligheterna och det samhällsbygget.

När vi kommer till kulturarbetarna, så är det lika fantastiskt att de inte längre är beroende av kapitalister som profiterar på deras arbete för att kunna nå ut med sitt skapande. För första gången någonsin är produktivmedlen i kulturarbetarnas egna händer. Det här försöker förstås de profiterande mellanhänderna stoppa och vrida tillbaka med alla medel. Vi bör reducera upphovsrätten eftersom den är dessa profitörers verktyg för att försöka återta kontrollen över produktivmedlen, och säkerställa att kulturarbetarna fortsätter att vara herrar över sitt eget skapande.

Men det är större än så. Det går långt utanför Sveriges gränser. För första gången någonsin har varje människa med tillgång till Internet konstant tillgång till hela mänsklighetens kunskap och kultur. (Okej, det är en miljard människor och inte alla, men det är fortfarande mer inkluderande än något vi skapat hittills.) Inga mer elitskolor bara för välbeställda, ingen mer inlåst kunskap, för alla har jämlik och solidarisk tillgång till utbildning och kultur. Det är större än när de allmänna biblioteken infördes för 160 år sedan, som även det var en solidarisk handling mot dåtidens sämre bemedlade. All infrastruktur är på plats, all teknik är redan utvecklad, och var och en av den här miljarden människor har de verktyg som behövs. Det enda vi måste göra är att ta bort förbudet mot att använda det. (Räkna med att de tidigare överklasselitskolorna kommer att kämpa emot.)

Men det går större än så ändå. Det är inte bara så att varje människa i Syd får tillgång till kunskap och kultur. Vi pratar Alexandria 2.0 nu, där ingen har mer rätt än någon annan att bestämma vilka böcker som ska finnas på hyllorna. Alla kan skriva i det globala medvetandet av kunskap och kultur på lika villkor. Arenan är inte bara utjämnad mellan metallarbetaren och börs-VDn, utan också mellan Nord och Syd. Du och jag i de rika I-länderna har precis lika mycket att säga till om i det här globala medvetandet som en 9-åring skolflicka i Paraguay som precis har fått sin första laptop under programmet One Laptop Per Child. Det är så vackert att jag rörs till tårar, även nu när jag skriver detta. Alla är lika mycket värda, på riktigt. Internet är det största solidaritets- och utjämningsprogrammet som någonsin har skapats.

Slutligen kommer vi in på Piratpartiets solidaritet med tredje världen när det gäller mediciner. Vi tycker att det är omoraliskt och pur ondska att västvärldens läkemedelsföretag får förbjuda människor i tredje världen att tillverka mediciner åt sin egen befolkning – trots att de har alla råvaror, har all tillverkningsutrustning, och vet hur man tillverkar medicinerna. Människor dör, i tusental, varje dag, på grund av de här patentmonopolenpå läkemedel. Det har till och med gått så långt att EU har beslagtagit generikamediciner på väg från Indien till tredje världen som råkade passera en europeisk hamn. Det gör mig rasande att man så cyniskt föredrar att människor lider, plågas och dör.

I solidaritet med dessa människor borde vi ge dem en röst, rätten att tillverka mediciner och tillgång till all världens kunskap och kultur.

Därför ska man rösta pirat 2010 – ur ett solidariskt perspektiv.

Imorgon: ett liberalt perspektiv.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om val 2010, piratpartiet, solidaritet