Jag sitter på en konferens i Barcelona just nu som handlar om hur man får bredband till alla, och vilka prioriteringar man ska ha. Det som slår mig är att det framför allt är telekom och kabel-TV som är här, plus en handfull myndighetsbyråkrater.
I flera länder, och särskilt i USA, så har telekom- och kabel-TV-industrierna fått kraftiga skattereduktioner i utbyte mot att de satsar på bredbandsutbyggnad.
Det säger mig igen hur långt framför Sverige ligger, och att dagens politiker schabblar bort det försprånget för att de inte ser det trots att det är mitt framför ögonen på dem. Det finns en självklar faktor som gör att just telekom och kabel-TV inte ska ha hand om bredbandsutbyggnad, och än mindre subventioneras med statliga medel för uppgiften:
Telekom- och kabel-TV-industrierna kommer aldrig att bygga ut bredband till en nivå som hotar telekom eller kabel-TV.
Bägge industrierna håller på att oja sig över kannibalisering av befintliga intäktsströmmar när de pratar om fiber. Det gör de här på konferensen i Barcelona också. “Ingen behöver mer än femtio megabit”, hörde jag just från ett av Nederländernas största telekomföretag, KPN.
Låt mig ta ett historiskt exempel:
Polaroid är ett kameraföretag som tillverkade kameror med kemisk film som framkallade sig själv på ett par minuter. Den var dyr, men man fick bilderna ganska fort i handen och behövde inte lämna dem till labb. Konceptet känns igen från nutida kameror, men då gjordes det på kemisk väg. Here’s the kicker: Polaroid var först med att tillverka en digitalkamera. Men man lät bli att ta den till marknaden, just eftersom den skulle kannibalisera deras befintliga intäktsström.
Polaroid gick i konkurs häromåret, köptes upp av en bank, rekonstruerades, och tillverkar numera solglasögon i stället.
Just därför ska inte telekom eller kabel-TV anförtros med bredbandsutbyggnad. Vad de gör är i stort sett irrelevant för samhällsutvecklingen, eftersom de aldrig kommer att riskera status quo. Att de har befintliga investeringar i gammal teknik är deras problem: det finns ingen anledning att göra det till allas problem.
Det som behövs är nya aktörer som rullar ut fiber, nya aktörer utan bagage, som sätter fingret på att telekomföretagens och kabel-TV-företagens problem med befintlig obsolet infrastruktur är just exakt deras problem och ingen annans. Först då kommer bredbandsutbyggnaden att kunna göra TV och telekom onödiga, vilket jag tror vi alla ser som en oundviklig händelse inom 5-15 år.
Försten dit vinner. Det ligger ett kompetitivt samhällsintresse här.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om kabel-TV, telekom, piratpartiet, fiber, bredband
Viktig poäng Falkvinge!
Formulerade liknande tankar för ett par år sedan: “Framtiden behöver med allra största säkerhet nya mellanhänder om än färre. Vi måste börja protestera när våra politiker och folkvalda pratar om “branschen” som något konstant, permanent och oföränderligt. Inte minst för att just den här branschen översvämmas av kreativa människor och därför borde manifesteras av raka motsatsen till konstant, permanent och oföränderligt. Min misstanke är därför att “branschen” [faktiskt] står i vägen för “den nya branschen”?”
Samma sak gäller, än starkare, för mobila tjänster. Telekomföretagen kommer så länge som möjligt försöka hantera vissa chattjänster (ljud, video och text) som ett särskilt medium med egen prisstruktur.
“Ingen behöver mer än femtio megabit”
kan meddela att PirateISP säljer en hög andel 1gbits-uppkopplingar, så nog finns det sug efter är än femtio megabit!
“Polaroid var först med att tillverka en digitalkamera. Men man lät bli att ta den till marknaden, just eftersom den skulle kannibalisera deras befintliga intäktsström.”
Var har du fått det ifrån? Kodak är ju de som både uppfann och förde digitalkameror till massmarknaden
http://www.womeninphotography.org/Events-Exhibits/Kodak/EasyShare_3.html
Polaroid säljer förövrigt fortfarande kameror.
Men snälla någon…
Läs själv på t.ex http://en.wikipedia.org/wiki/Polaroid_Corporation (verifiera källorna) istället för att vara så lat och tro att du alltid har rätt. Det har du inte. Det har inte jag heller. Konsten är att inte vara så förbannat arrogant och att inse att man faktiskt ibland kan ha fel. Något du behöver jobba med.
I korthet: Jo, Polaroid var tidigt ute med tekniken för digitalkameror, men de misslyckades med att använda det till sin fördel. Precis som inlägget du svarade på säger.
Haha, PDC-2000 ja… Jag hade en sån på mitt dåvarande jobb. Den var otroligt svårjobbad. Det tog mer än tio sekunder från att man tryckte ned avtryckaren tills att bilden verkligen togs. Och man kunde ta max 7 bilder innan det var dags att tanka över dem till datorn. Man kunde antagligen köpa ett extra minneskort, men det var inget man förväntades göra på det sätt man självklart gör nu. Jag förstår att Polaroid aldrig fick nån framgång på den marknaden.
Solglasögon har de förresten alltid tillverkat. Det är inget de bytte till efter konkursen.
Öh Rick påstod att Polaroid var först med att tillverka en digitalkamera när de i själva verket var flera år efter Kodak som uppfann och tillverkade åt sig själva och Apple som hade modeller på marknaden redan 1994 medan Polaroids kom 1996.
“The Polaroid company also was one of the early manufacturers of digital cameras, with the PDC-2000 in 1996;[2] however, they failed to capture a large market share in that segment.”
“1987 Videk, a Kodak venture company, began selling the Megaplus machine vision camera, incorporating the company’s 1.4 megapixel sensor.
Kodak’s Federal Systems business began selling the Kodak Hawkeye II Imaging Accessory, utilizing a Nikon F-3 camera body outfitted with Kodak’s 1.4 megapixel sensor and a tethered image-processing/recording device.
1989 Kodak introduced the Kodak XL 7700 digital continuous-tone printer, a thermal dye-sublimation printer capable of printing large format, photo-quality prints from digital image files.
1990 Kodak announced the development of its Photo CD system, utilizing state-of-the-art scanning and compression technology to produce 18-megabyte photo files from negatives and transparencies, which could be custom recorded to writeable CDs.
1992 Kodak introduced the Kodak Professional DCS 200 camera, an improved version of its earlier Digital Camera System (DCS) with the electronics and recording capability combined with the camera as one handheld unit. The first customers were photojournalists.
1992 The company formally launched its Photo CD products business and also launched a separate business for recordable CDs. MCI was the first commercial customer and used CD-R for producing telephone bills for corporate accounts. Kodak also introduced the world’s first low-priced 2X and 6X CD writers for business use.
1994 Kodak designed and supplied the world’s first consumer-priced digital camera to Apple Computer — the Apple QuickTake 100 camera. It was quickly followed by Kodak’s own DC40 digital camera.
1995 Kodak introduces the DC40 digital camera, its first consumer-priced model.!
Inget behöver mer än 50mbit och ingen behöver mer är 640KB.
Två etablerade sanningar.
och att någon någonsin vill ha en fil som är större än 1GB eller att någon skulle behöva mer än 3GB RAM i en dator är ju helt befängd idé =P heja FAT32
…och världsmarknaden för datorer är fem stycken, give or take.
Det där är väl en missquote om något han pratade om att världsmarknaden var så liten för den jättedator som IBM tillverkade då.
Nja, det fanns inte så många datorer som inte var gigantiska. Men rent allmänt fanns stor tvekan till att datorn någonsin skulle bli ett vardagsinstrument, eller för den delen användbar för annat än extremt stora forskningsinstitut.
Det här var trots allt innan ens tiden när IBM hade lösningen att sälja datorer till företag med support-lösningar som innebar att ett team programmerare skapade varje enskilt program som skulle användas på plats.
Legacy från den tiden kan man se klart på arkitekturen i de tidiga persondatorerna och operativsystemen – även om IBM var tidigt ute blev även de tagna på sängen fullständigt av hur snabbt datorn blev ett allemansverktyg.
Det bästa alternativet rent av, vore faktiskt om staterna, där med EU pengar ansvarade för ett bastant stamnät, och stadsnät. Som förekommer på många håll i sverige. Man som konsument kan alltså då välja mellan internetleverantörer, men de är staten/staden som håller för själva infrastrukturen.
Precis som du kan välja om du vill ta bilen, bussen eller hästen men de är transportstyrelsen som ansvarar för att vägen är körbar
öööhhh “tillverkar numera solglasögon istället”.
Fakta;
Polaroid började tillverka och sälja solglasögon 1935.
Polaroid finns i övrigt kvar som bolag och säljer både digitala kameror såväl som klassiska “instant” Polaroid kameror.
“Ingen behöver mer än femtio megabit”
I dagsläget är det nog sant när det gäller de flesta privatpersoner. Däremot tvivlar jag på att det är sant om två eller fem år och jag tvivlar INTE på att många utnyttjar mer än så – jag själv byter till 100/100 i november…
Jag BEHÖVER dock inte så mycket, det är bara trevligt att ha! 😉
(Tar för givet att detta bara gäller dator-trafik, inte (HD)TV och telefoni. Fast det kanske var just det som var problemet, att man bara talade om “internet” så som de flesta ser det?)
Ingen som har sagt emot på två hela timmar?
Det skulle vara intressant att se statistik över hur många av de som har möjlighet att ha mer än 50 Mbit/s som (aktivt) har valt det, och hur många av dessa som har utnyttjat det och verkligen BEHÖVT utnyttja det. Spelar det verkligen roll om det tar 1 eller 4 eller 7 minuter att hämta hem en semestervideo från släktingen i USA?
Nu ger de flesta leverantörer en “garanti” på runt halva den bandbredd man betalar för – så runt peak hour så blir det ofta runt 50-60 MBit/s på en 100/100 lina.
Men ja, för de flesta privatpersoner idag är 10 Mbit/s fullt tillräckligt, om de inte har IT som en hobby. Har man det blir det snabbt propp i linan när man drar upp/ned vissa mjukvarupaket.
Sedan måste sägas en sak – skillnaden mellan 50 Mbit/s eller 500 är kanske inte väsentlig om du bara kan sätta datorn på att tanka och sedan gå.
Men det är inte det man betalar för – det man betalar för är att varje överföring av tyngd skall gå på fem minuter i stället för femtio, eftersom vad det än är man har kommit på man vill syssla med så vill man förmodligen syssla med det här och nu.
Folk har helt enkelt bråttom.
Men som du själv säger, folk BEHÖVER inte det. Lika litet som folk behöver en BMW när en gammal SAAB hade täckt deras behov mer än väl. 🙂
Disruptiv teknik får sällan den gamla att dö. Det är snarare utveckling av gammal teknik som får det mindre utvecklade att dö. The Impossible Project.
Kommentarerna är väldigt underhållande, och belyser mycket väl viktigheten med tillgången till internet. Folk sitter här alltså och faktakollar med wikipedia vad Rick skrev, och argumenterar för eller emot varandra. Jag tror nästan allt att kommentarerna till detta blogginlägg bevisar hur viktig frågorna i inlägget är =)
can see analog cable-tv in usa ?no have digital box/dekoder for usa
It’s awesome to pay a visit this web page and reading the views of all friends regarding this post,
while I am also keen of getting familiarity.