Den så kallade yttrandefrihetskommittén under ledning av Nils Funcke har nu lagt fram sitt delbetänkande om hur den svenska grundlagens yttrandefrihet ska ändras. Utredningen konstaterar att man ser tre möjliga vägar för att ändra yttrandefrihetens utseende i Sverige:
- I den så kallade “ansvarsmodellen” så ges yttrandefrihet bara i utbyte mot att ge upp sin rätt till anonymitet och att hållas ansvarig för vad man säger. Detta är det som mest liknar dagens system med ansvarig utgivare.
- I den så kallade “verksamhetsmodellen” så ges yttrandefrihet till verksamheter som anses samhällsnyttiga och resten får klara sig utan.
- I den så kallade “ändamålsmodellen” så ges yttrandefrihet till yttranden som anses okej och resten får klara sig utan.
Låt oss tala klarspråk: detta är inte yttrandefrihet. Detta är motsatsen till yttrandefrihet. Yttrandefrihet har aldrig behövts för att skydda saker som den stora massan håller med om eller som kommer från respekterade medborgare. Det är det motbjudande, de direkt avsmakliga åsikterna som vi ska skydda med yttrandefriheten. Resten behöver inget skydd.
Så yttrandefrihetskommittén föreslår att ge yttrandefrihet endast till rätt personer, till rätt verksamheter, och/eller för rätt yttranden. Inte annars. Det är motsatsen till yttrandefrihet. Namngivningen av yttrandefrihetskommittén bör nästan ses som ett paradexempel på nyspråk.
Med dessa tre spår så står det klart att en person som anonymt propagerar för införandet av Sharialagar i Sverige genom affischering i Tensta står utan grundlagskyddad yttrandefrihet, för han eller hon kommer inte att omfattas av något av de tre spåren. Ändå är det precis den sortens avvikande åsikter som är mest skyddsvärda och som är lackmustest för om yttrandefrihet råder.
Det går att ifrågasätta om en sådan här inskränkning… nej. Om ett sådant här avskaffande av yttrandefriheten är förenligt med Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som Sverige är bunden av.
Jag kommer att debattera detta med bl.a. Nils Funcke på Internetdagarna, på onsdag klockan 11 i Kongresshall A i Folkets Hus. Debatten livesänds också.
Det ironiska är att jag har debatterat detta med Nils Funcke en gång förut, på tryckfrihetsdagarna i Örebro för ett knappt år sedan. Då hade de ett fjärde spår också: att yttrandefriheten ska grundlagsfästas oavsett yttrandets innehåll, yttrandets form och yttrandets ursprung. Samtidigt sade Funcke att de höll den linjen för opraktisk, och fick svidande kritik av de samlade debattörerna från Sveriges samlade medieelit för att han höll det spåret för “opraktiskt”.
Men så har de alltså valt att gå vidare. Med att släppa konceptet att yttrandefrihet ska gälla… just alla yttranden.
Fler: Farmor Gun, Lake.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om yttrandefrihet, funcke, internetdagarna, piratpartiet
Har väntat på inlägget.
Nu kom det.
Håll grytan kokande.
Tack!
“Anledningen till att ändamålsmodellen ändå finns med är att kommittén tror att den lättast går att förena med EU-rätten.”
Alltså inser kommittén att det är svårt att förena EU-rätt och förslagen.
Precis, de som skrivit förslaget borde läsa mer Voltaire!
Ähh bätttre o ta bort all ytrande firhet för alla inklusive riksdag och regeringen, och de ska gälla alla yttranden oavset karaktär!
Kort o gott det ska bli brottsligt at prata, att kommunicera med gester, med bilder och med text eller kommunktation genom kemiska ämnen elelr vibrationer!
Det bör göras om till värdslag och även gälla alla djur och andra varelser i universum!
Den som vill läsa delbetänkandet i original kan göra det här.
*informera*
Jag blev alldeles svettig av din postning, Rick!
Jag överdriver inte men handflatorna blev lätt “beredda”.
Jag blev väldigt upprörd, bara så du vet!
Jag lämnade en något längre kommentar på bloggen “.se|internetdagarna”:
Hur ska yttrandefriheten framtidssäkras?
Det är definitivt inte genom att definiera om begreppet!
Jag är inte säker på att vi kommer få någon ny grundlag. Den här kommittén är ytterst oenig. Så det kan bli svårt att få igenom en ny grundlag två gånger i riksdagen. /Frekar06
Bra skrivet!
Det är inte populära åsikter yttrandefriheten försvarar. Populära åsikter behöver inget försvar. Det är rätten att framföra impopulära åsikter som behöver försvaras.
Jag förstår din kritik men tycker den måste nyanseras något.
Vi har ett antal grundlagar idag. De behöver moderniseras (anser åtminstone en del).
Förslagen till hur man ska ‘bygga’ de nya lagarna utgår från den lagstiftning vi har idag. Om man ska inkludera nya medier, hur ska man få med dem i lagarna och uppfylla kraven från europakonvensionen (vilket ju kan vara praktiskt…).
Kom ihåg, det vi säger öga mot öga, i samtal över en kopp kaffe eller på en föreläsning är inte skyddat av någon grundlag. Yttrandefrihetsgrundlagen, som många tror ger oss ‘vanliga dödliga’ skydd, handlar ju om att (förenklat) ge radio-tv samma skydd som tryckfrihetsgrundlagen ger tidningar (tryckta i tryckpress). Affischer eller flygblad på stan har sällan något skydd (men förekommer, tryckpressen är viktig här).
Diskutera gärna och kom med positiv feedback till kommittén men kom ihåg lagstiftningen idag är allt annat än optimal.
Här har vi en man man försöker tysta ner genom anhållan, trakasserier,mm
http://www.corruptio.se
Klart makten vill tysta..
Läste betänkandet, och var otrevligt att se att det genomsyras av principen “alla yttranden är förbjudna, utom de som godkänns av yttrandefriheten”.
Var naiv nog att tro att yttrandefriheten gällde allt, om inte annat hade lagstiftats! Så är det alltså inte.
Det här är ytterst skrämmande.
Självklart vet “yttrandefrihetskommittén” att deras förslag är skambud, och så funkar psykologin i politiken som regel så att man tror att man måste komma med ett “realistiskt motbud”, som om det första budet alls var realistiskt. Redan där är man fast i nätet.
Yttrandefrihetskommittén Skulle i det här läget få en rejäl bakläxa och kastas ut med huvudet före. Ett sådant förslag som detta är inte värt papperen de är skrivna på.
Tyvärr kommer dessa förlag förmodligen att leda till att man tummar ytterligare på yttrandefriheten – såvida inte några tunga politiska krafter ger ett mycket kraftfullt motstånd.
Piratpartiet och Liberaldemokraterna är en självklar konstellation i just denna fråga, men L är fortfarande alldeles för ofärdiga, medan Pp är ett etablerat parti. Detta måste debatteras.
Den så kallade yttrandefrihetskommitténs förslag måste granskas hårt, gärna i tyngre media – dagstidningar, TV, etc.
Det går tyvärr inte att sopa den här skiten under mattan.
Nu är det bara storstädning som gäller.
Sparka hela yttrandefrihetskommittén med omedelbar verkan.
Frågan är om yttrandefrihetsfrågan inte kommer att fastna i Alexander Bard’s mustasch. Trots allt är det inte bara humanitära ändamål som rätten till fri och skyddad kommunikation innebär – man kan ju även fildela.
Skall vi slå vad om hur L kommer agera i den frågan?
Bard är bara liberal när det gäller det han själv vill hålla på med.
Liberaldemokraterna är inte bara Bard.
Det finns redan tillräckligt många tunga politiska namn i L för att sopa banan med Bard om han blir stökig. Partiledare Bard får du nog aldrig se. Det är inte hans funktion. Han är coach, entrepenör, moderator och turbo.
Men, som sagt, projektet är inte ens ett parti än så länge.
Vi får se hur det går med det.
Jag minns när Bard höll i sin mailinglista. Han var flitig nog med bannandet tills det som resulterade var Bard och hans klubb av vuxenmobbare.
Vi kan lugnt konstatera att om vi i PP hade haft, säg, Oscar swartz eller Anna Troberg på så pass diametralt motsatt kurs med de liberala värderingar partiet som helhet står för så hade de kanske “sopats banan med” – men partiet hade fragmenterats likt en triggad mina.
Jag vill med visst intresse betrakta hur L kommer att hantera den konflikten.
Apropå förslagen och koppling till EU-rätt: Det är inte alls självklart så att Europakonventionen skyddar tryck- och yttrandefrihet enligt den modell vi är vana vid. De flesta länder har en helt annan ordning – många med betydligt mindre skydd för trycksfriheten (Storbritannien har t.ex. indragningsmakt för både tidningar och böcker). Tvärtom kan en hel del av de bestämmelser vi har idag, stå i konflikt med EU-rätt, t.ex. vad gäller offentlighet/hänsyn till personlig integritet (Caroline av Monaco-fallet).
Det är lite det som varit dilemmat. Eftersom tryckfrihetsförordningen är så pass gammal (1949 i nuv. lydelse) har vi rätt att behålla den oavsett EU:s ev. synpunkter idag. Yttrandefrihetsgrundlagen som täcker andra medier, är av senare datum och infördes utan riktigt samma nivå på skyddet som TF. Att mackla med lagarna nu, kan innebära att vi måste anpassa oss till EU:s norm – eftersom vi då skriver ny lag, vilket innebär att den måste harmoniera med EU-rätten. (Nya undantag kan ges, men det är betydligt mer osäkert.)
Helst skulle ju YGL närma sig det starkare skyddet som finns i TF – så långt det är tekniskt och juridiskt möjligt att skapa samma skydd. Men som sagt, det kan skapa problem.
Så långt EU. Sen är det ju ett annat, och kanske betydligt större, problem att flera krafter verkar för att urholka TF och snarare få den att närma sig YGL i dess vagare skydd – varav yttrandefrihetskommitténs ordförande är en av dem som drivit den debatten mest och ljudligast…
Europakonventionens artikel 10 om yttrandefrihet har i stort sätt precis samma innebörd som vår RF 2:1 p1 så vad det är för modell du pratar om vet jag inte. Sedan så har EU-rätt inget med Europakonventionen att göra. Europakonventionen handläggs av europadomstolen och Europeiska rådet, det är en från EU fristående organisation som även EU i.o.m. Lissabonfördraget rättar sig efter.
Sedan så har du fel angående att vi skulle ha rätt att “behålla” gamla lagar. All svensk lagstiftning oavsett ålder är underställd EU-rätt.
Sedan så vet jag inte vad det är för nivåskillnad i skyddet mellan TF och YGL då YGL i mångt och mycket hänvisar till TF, det är två väldigt lika lagar. Men du kan säkert upplysa mig om på vilka punkter TF skulle vara så mycket starkare.
Det är f.ö. ingen som vill urholka TF, det är inte det förslaget handlar om utan det handlar om att försöka göra lagstiftningen teknikoberoende. Men du kan kanske exemplifiera vad du tänker på?
Sedan är TF i sin nuvarande lydelse från 2002/2003 om vi ska vara petiga:
http://62.95.69.3/SFSdoc/02/021049.PDF
Som vanligt har du helt rätt Rick. Dock är dte bra om du försöker låta lite mer nyanserad när du förklarar de olika modellerna, jag tycker du spetsar till det lite väl mycket.
De två första förslagen är ganska snarlika dagens modell, och de flesta är ganska nöjda med den modellen, kanske delvis beroende på at de inte har koll på vad den egentligen innebär. Men det kan då vara svårt att “nå fram” till folk om man försöker totalsåga dagens modeller. Därav behovat av nyansering…
Och tack för länken!
Det kanske inte är helt sant, men det som de flesta troligen känner idag är att “allt som inte utryckligen i lag är förbjudet är tillåtet”. Det är nog så det borde vara i alla fall, men som det stundom känns för mig dock, är att de flesta av våra politiker och lagvrängare vill ha det till att “allt som inte uttryckligen är tillåtet enligt lag, skall vara förbjudet.” Det är en vesäntlig skildnad på dessa båda påståenden som de flesta kanske inte kan se konsekvenserna av.
Man blir ibland väldigt oroad för hur det kan komma att bli i framtiden när man läser poster som de här, och ovanstående gnagande tanke gör sig oroande väl påmind.
Rick du har tyvärr ofta lite svårt för juridiken. Detta handlar inte om att begränsa folks yttrandefrihet utan hur grundlagarna TF och YGL ska reformeras då de är väldigt teknikbundna idag vilket leder till många problem.
Det har INGENTING att göra med att ta bort vår grundlagsskyddade yttrandefrihet vilken du finner i Regeringsformen 2:1:
“Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,”
Jag förstår inte varför du inte ser till att kolla upp saker innan du skriver så som du gör. Folk tror ju på det du säger, kolla bara på kommentarerna ovan.
@TP
“Det som inte är uttryckligen förbjudet är uttryckligen tillåtet” sägs det ju. Hur fungerar en reglering av YGL och TF anskaffad för att täcka det vakuum som finns p.g.a. nuvarande teknik med tanke på de begränsningar som föreslås?
I samtliga modeller som föreslås vill jag konstatera att man här antingen vill påtvinga samtliga elektroniska medier någon form av utgivareansvar – försök foga ihop det med Lagen om elektronisk kommunikation – eller vill ha ett lagligt verktyg som man kan ta i bruk när fel person säger fel sak.
Rent empiriskt vill jag konstatera att de senaste tio årens utveckling av lagstiftning, inklusive de senaste grundlagsvoteringarna om offentlighetsprincipen, så tror jag att även om förslaget från början är oskyldigt menat så kommer det inte att vara det när det väl går till votering.
Bara att bese ACTA exempelvis, eller FRA för att se vilken salig soppa våra folkvalda lyckas koka ihop bara vi låter dem vara utan uppsyn i mer än fem minuter.
Förstår inte riktigt vad du menar att anföra. TF och YGL är till för att reglera vissa speciella saker d.v.s. böcker, tidningar o.s.v. (TF) samt t.ex. radio, TV (YGL). I dessa lagar så har man försökt definiera vad som ska omfattas av dessa men i dagens samhälle så har det blivit väldigt svårt. TF gäller t.ex. “tryckt skrift”, frågan är då vad en tryckt skrift är. Det blir allt svårare att definiera det och det kan också leda till absurda situationer då man får anlita SKL för att att se hur en viss skrift är framtagen.
Vad man önskar göra är att få fram en mer teknikoberoende lagstiftning, där man t.ex. ser till syftet med publiceringen istället för hur framtagandet har skett. Det är det man vill komma tillrätta med. Vad man inte vill göra, vilket Rick verkar tro, är att inskränka folks yttrandefrihet. Det är inte det saken handlar om.
Oavsett om du omfattas av TF eller YGL så har du yttrandefrihet, Men det finns olika ansvarsregler beroende på om dessa lagar tillämpas eller inte. Om du i en tidning får in en insändare som bedöms som hets mot folkgrupp så döms inte du utan tidningens ansvarige utgivare förutsatt att tidningen täcks av TF. Täcks den inte av TF så är det du som författare som blir ansvarig.
Det handlar verkligen inte om att förhindra någon anonym i Tensta från att uttrycka sin åsikt om sharialagar. Inte på något sätt och om man tror det så har man missuppfattat frågan å det grövsta. Vilket är något som en partiledare från något annat parti knappast kommit undan utan att få stå i skamvrån, speciellt inte om partiledaren i fråga försöker profilera sig på just den här typen av frågor.
Jag tycker att det är lite tråkigt att Rick i nio fall av tio inte förstår sig på juridiska frågor. Det konstiga är att han inte frågar någon innan han skriver. Har ni inga juridiskt sakkunniga inom partiet? Detta är viktiga frågor men att sprida villfarelse är knappast rätt väg att gå.
TP: Jag anser att du har fel här. Sverige har ett exceptionellt dåligt konstitutionellt skydd för obekväma åsikter.
Det är sant som du säger att det inte blir olagligt att sätta upp sådana affischer bara för att det inte råkar vara grundlagsskyddat. Men det är öppet för att göras olagligt. Det är inte en acceptabel nivå på grundlagsskydd för mig.
Jämför med USA, där det här faktiskt är en sak som de fått rätt. Vem som helst får säga vad som helst, i tryck, skrift eller matematik, och de får inte åtalas för det. Lagar och förordningar som säger att sådant är olagligt (för vilja att instifta sådana “ordningsregler” råder det ingen brist på) slås ner som bowlingkäglor på löpande band. Det skyddet existerar inte i Sverige.
Grundlagen är inte ett skydd för individer mot ordningsmakten. Den är ett skydd för individer mot lagstiftare och kommunalbyråkrater. Sveriges grundlagsskydd är exceptionellt svagt, och detta urholkar det ytterligare när man i stället har chans och kapacitet att etablera yttrande- och åsiktsfrihet som en samhällsnorm.
TP, jag skulle kunna exemplifiera – de flesta av oss tar idag för givet att twittrande, IRC chat, VoIP, och kommentarsfälten på en blogg är att jämföra med ett samtal, fört antingen privat eller offentligt beroende på medium.
Medans just att leda och moderera en blogg är att jämställa med en offentlig publicering likt att skriva artiklar i en tidning.
Ett kritiskt skede här är att man kan vara anonym – undlåta att presentera sig med namn och verklig ip-adress.
Min farhåga är att en lagstiftning som ställer upp kriterier för bloggägaren eller forummoderatorn enligt vissa av de tre kriterier som Rick tar upp ovan kommer att leda till en ohållbar situation med omfattande självcensur som följd.
Och utan klara riktlinjer om hur många led ansvar kan dras i riskerar man mycket enkelt att tredje part kommer nli ansvarig för vad du eller jag yttrar oss om, baserat, enligt resonemangen i yttrandefrihetskommitténs delbetänkandet, på en oroväckande löst och luddigt definierad samling kriterier.
Hade vi haft en klar och tydlig trend under de senaste åren i Sverige av liberalisering inom sociala medier – specifikt internet – så hade etta delbetänkande kanske gett upphov till en passus och inte mycket mer.
Men som det är nu? Jag ifrågasätter – starkt – att det här inte bara är ytterligare en “kontrollmekanism” som man vill ha för att folk vill kkommunicera fritt.
Särskilt “ansvarsmodellen” verkar helt och hållet anpassad till att förhindra skyddad kommunikation i krypterad form eller via anonymisering, vilket i sig har mycket intressanta effekter på mer eller mindre samtliga möjliga bruk av internet bara som bieffekt.
[…] nu lagt fram tre förslag på vilka kriterier som ska gälla för att omfattas av “yttrandefrihet“; vem, vad och varför. Du ska vara rätt person, idka rätt verksamhet eller yttra rätt […]
Vilka är Yttrandefrihetskommiten? ett statligt utskott eller några random människor som rökt på?
Folkets hus i vilken kommun?
Nu fanns det inte någon replyknapp på ditt inlägg Rick så jag postar ett nytt.
Det är fortfarande grundlagsskyddat att uttrycka sina åsikter vid affischering, precis som innan. Förutsatt att det inte är olaglig affischering då men det förutsätter jag att det inte är.
Bara för något inte omfattas av TF eller YGL så betyder det inte att det inte är grundlagsskyddat. Grundlagsskyddet finns i RF 2:1 samt i europakonventionen som står över vår grundlag.
Även i Sverige får du säga vad som helst så länge som du inte bryter mot lagen (hets mot folkgrupp, ärekränkning o.s.v.) precis som i USA. Detta är, och kommer att förbli, grundlagsskyddat och det är inte det som den här utredningen handlar om. Den handlar om TF och YGL, d.v.s. hur TV, radio, tidningar, böcker ska regleras då den nuvarande lagstiftningen har blivit föråldrad. Det handlar inte om att inskränka någons yttrandefrihet på något som helst sätt.
Det TF och YGL reglerar är vem som blir ansvarig affischern skulle bryta mot t.ex. hets mot folkgrupp. Är det den som satte upp affischen? Tryckaren? Den som skrev affischen? Och om den ska täckas av TF/YGL d.v.s. hur är den framställd? Finns det uppgifter på den om antal exemplar o.s.v. Att en affisch inte täcks av TF/YGL betyder inte att den inte är grundlagsskyddad inom din yttrandefrihet då det i RF 2:1 står att du har rätt att uttala dig i skrift.
Här har du ett lästips: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172233443 vet inte om du kan ladda ner den någonstans dock.
TP: Du skriver som om yttrandefrihetsgrundlagarna inte vore fulla med undantag. Det är de.
Det är inte grundlagsskyddat att uttrycka sina åsikter vid affischering, om åsikterna till exempel utgör hets mot folkgrupp. Det är uttryckligen undantaget — inte bara vid affischering, utan vid alla former av yttranden.
Det RF 2:1 som du åberopar är inte vatten värt, vare sig i juridiken eller i dess tillämpning. Tyvärr. Det finns så många “undantag får göras i lag” att den är meningslös.
Meningslös är att ta i i överkant. Jag tycker inte heller att HMF är bra och på den punkten är USA ett föredöme men även i USA finns det inskränkningar t.ex. för ärekränkning. Det är lite det som är min poäng, detta är en väldigt viktig fråga och om du vill verka för att vi ska få säga vad vi vill även om det skulle vara t.ex. HMF så är jag med dig till 100% men då måste du också förstå vad det är som kommittén föreslår och framförallt vad de inte föreslår. Att sprida felaktigheter vinner ingen på.
Du har rätt i att man får göra undantag i RF 2:1 p1 genom RF 2:12 st 1 via annan lag men i RF 2:12 st 2 finns följande begränsning:
“Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.”
MEN det är inte det som Yttrandefrihetskommittén pratar om och det är inte det som ditt blogginlägg handlar om. Det handlar om TF och YGL och vilka medier som ska omfattas av dessa två grundlagar. Det har ingenting med din eller min yttrandefrihet att göra, den är samma i vilket fall som helst. Deras förslag ändrar inte på något när det gäller din eller min rätt att sätta upp affischer utan om vad som ska omfattas av de regler som finns i TF och YGL. Dessa lagar är föråldrade, varför ska en tryckt tidning omfattas men inte en på nätet? Det är det man försöker komma tillrätta med. Det handlar till stor del av vem som blir ansvarig. I en blogg som tillåter ogranskade kommentarer så blir den som skriver ansvarig men i en tryckt skrift så blir istället den ansvarige utgivaren ansvarig, det är en skillnad.
Yttrandefriheten är den samma i vilket fall som helst, det är inte det deras förslag handlar om. Det handlar alltså inte på något sätt om att inskränka folks yttrandefrihet (ytterliggare).
Utan att uttala mig om yttrandefrihetskommitténs betänkande, som jag inte läst, tycker jag nog ändå att den här bloggposten var rätt märkligt.
Det är ju precis som TP påpekar fortfarande grundlagsskyddat att sätta upp affischer anonymt, även om det inte skulle omfattas av YGL eller TF. Varför försöker PP få folk att tro att RF 2:1 är på väg att upphävas bär så inte är fallet?
Självklart finns det inskränkningar i yttrandefriheten, ytterst få medborgerliga rättigheter har inga inskränkningar. Det har att göra med att de måste balanseras mot varandra och strävandet efter att säkra sådant som demokratin, fred, folkhälsa och andra för samhället viktiga värden.
Yttrandefriheten har inget egenvärde, dess värde har att göra med att den är viktig för att skydda demokratin. Och eftersom en yttrandefrihet helt utan inskränkningar skulle hota demokratin är det viktigt att vissa inskränkningar finns. Sedan kan man givetvis diskutera hur inskränkningarna bör se ut och vilka avvägningar som bör göras och där ha olika åsikter, men ett samhälle där yttrandefriheten inte har några begränsningar alls kommer mycket snabbt att resultera i den starkares rätt, dvs anarki.
Inskränkningen vad gäller hets är till för att skydda demokratin, eftersom hets skrämmer hela grupper i samhället till tystnad. Hets leder också till en acceptans för nedsättande attityder, som i sin tur leder till kränkande bemötande och i värsta fall till hatbrott. Det finns en hel del forskning som visar på kopplingen mellan hets och hatbrott. Båda är ett allvarligt hot mot ett demokratiskt samhälle.
En förenklad jämförelse kan göras genom att man tittar på förbudet mot förtal. Det är också en inskränkning i yttrandefriheten, men som mer sällan brukar lyftas i debatten. Det går inte att förtala annat än enskilda, namngivna och fysiska, individer. Hets kan ses som en slags skydd mot åtminstone vissa typer av förtal av grupper, de fall där det bidrar till ett odemokratiskt samhällsklimat och hatbrott.
@TP
Jo, men när det gäller ärekränkning är det rent lagligt ett annat fenomen.
I fallet att du säger något i ett mer liberalt samhälle som faktiskt betraktas som ett obefogat påhopp eller förtal så är det upp till enskild individ att ta illa upp och anmäla den specifika händelsen.
I fallet omfattande lag innebär det snarare att allt du säger omfattas av lagverk och varje person, kränkt eller ej, kan ta lagen i bruk så snart “fel” sak sägs. Vilket i sin tur leder till självcensur.
Skillnaden är i ord uttryckt mycket liten, men innebär rent praktiskt det som separerar ett fritt samhälle från ett ofritt. Kina har egentligen bara en försvinnande liten lagskillnad mellan sina tryckfrihetsordningar och de som USA har – men den skillnaden har räckt till för att radera flera historiska fenomen nästan helt ifrån gemene mans kunskapsbas i Kina.
Så snart man ens talar om yttrandefrihet måste man vara extremt påpasslig att det inte finns minsta möjlighet för att de lagar man tar sig till kan missbrukas av någon instans – för det är givet att sådant missbruk kommer att ske.
Tack rick <3
Svensk yttrandefrihet försvann när Åke Green dömdes i tingsrätten.
Säga vad man vill om hans åsikter och uttalanden, men det var i och med detta som idén “yttrandefrihet till yttranden som anses okej” tog fart på riktigt.
Bäste “Glöm inte Åke Green”, du har helt enkelt fel.
1) Green FRIADES i hovrätten. Men “nationella” och högerkristna som använder Green som martyr brukar utesluta den detaljen.
2) Demokratin gynnas inte av att folk tillåts hetsa mot olika grupper enbart för att man ogillar deras hudfärg, religion eller sexuella läggning. Har man åsikter i stil med att judar bör gasas eller bögar spetsas på pålar bör man också tåla att ta diskussionerna om dessa åsikter i privata samtal, öga mot öga med folk i ett sammanhang där man inte kan gömma sig bakom anonymitet eller en högröstad mikrofon. Dessa typer av diskussioner, i mindre sällskap, är fullt tillåtna och betraktades inte som hets ens innan Greendomen.
Men personer med den typen av åsikter föredrar i allmänhet arenor där de inte kan bli emotsagda. Ibland, som här, tom arenor där de kan vara anonyma. De är alltså inte särskilt intresserade av det som yttrandefriheten är till för att skydda, en öppen och fri debatt och ett fritt informationsutbyte. De är intresserade av att utnyttja systemet för att få sprida nedsättande propaganda, oemotsagda.
3) Senare prejudikat vad gäller hets har gjort att vi idag i Sverige i princip inte har något existerande förbud mot hets. Det är i praktiken tillåtet att skriva även uppmaningar att döda vissa grupper.
Jag håller med dig i det mest du skriver främst i ditt första inlägg. Däremot så måste jag erkänna att jag är stark kritisk till lagen om hets mot folkgrupp.
Folk har blivit dömd t.ex. NJA 2006 s. 467 där man fällde personer som spridit ett flygblad vilket var negativt till homosexualitet och RH 2002:40 där en nyutgåva av boken “Judefrågan” blev fälld. I det förstnämda fallet så bedömde man dock att det inte rörde sig om en tryckt skrift varpå TF inte var tillämplig och då inte heller TF 1:4 där man instruerar domstolar och JK att vara försiktiga när det gäller tryckfrihetsbrott.
I det stora hela så krävs det dock ganska grova tillmälen för att åka dit för HMF, vilket jag finner positivt.
Förutom att tack vare lagen om hets mot folkgrupp och förbudet mot exempelvis swastikan så har vi idag uppnått det diametralt motsatta mot vad vi hade tänkt oss.
Nazister, rasister och homofober försvann inte på magiskt vis genom att man lagstiftade emot deras offentligt uppvisade åsikt. De gjorde helt enkelt så att de anonymiserade sig, lät håret växa, gömde tatueringarna, klädde sig propert i kostym…
Och vissa av dessa sitter numera i riksdagen. Eller skjuter invandrare i malmö.
Förbudet bidrog alltså helt enkelt direkt till att anonymiseringen för dessa åsikter blev ett faktum.
Inskränkningar i yttrandefrihet sker alltid enligt principen att “Det Svensson inte vet har han heller inte ont av”. Det var på det hela taget mycket bättre när de flesta rasister kunde kännas igen på uniformen, snarare än som nu, att de smyger med sin åsikt annat än när de får tillfälle ge uttryck åt den i en mörk gränd.
1. Jo, jag vet att Åke Green friades i hovrätten, men den hemska biten är att *tingsrätten* ansåg det tillräckligt att han uttalade “fel” åsikter under sin predikan.
Redan där har något gått snett i Sveriges värderingar; för mig fungerar tingsrättens beslut här lite som en kompass för att se vart landet är på väg.
2. Det är kanske där våra åsikter går isär. För att kunna tvinga folk att öppet stå för sina åsikter skulle man nog behöva garantera att de som har “obehagliga” åsikter skyddas från alla former av repressalier.
Detta har ju varit besvärligt redan för SD som inte ens har så värst kontroversiella synpunkter i jämförelse med vad som bubblar under ytan i många hem.
Jag sluter mig till vad Scary Devil skriver om att “lagstifta mot deras offentligt uppvisade åsikt” bara ger mer problem. Det är av liknande skäl jag är glad att se SD i riksdagen trots att jag är emot i princip allting de står för – det tar fram debatten i det öppna (anonymt eller ej), där det finns möjlighet för oss andra att skjuta ned deras argument.
3. Det har undgått mig, men ifall det stämmer så låter det toppen att man får uttala även obehagliga åsikter utan att riskera en rättegång.
Alltså…
“Det är det motbjudande, de direkt avsmakliga åsikterna som vi ska skydda med yttrandefriheten. Resten behöver inget skydd.”
Det där var en väldigt sorglig formulering. Jag håller helt med i sak, men att vrida det till att YGL och TF endast är till för att försvara motbjudande och avsmakliga åsikter är väl ändå långt över gränsen dumt om man vill värva anhängare? Formulerar du dig på det viset vill ju ingen vettig människa ha YGL och TF.
Sorglig, kanske…men tänk efter. Är man för yttrandefrihet kommer man alltid att få finna sig i att försvara det oförsvarbara. Samma princip som ger möjlighet för Dalai Lama att sprida sitt budskap eller för en whistleblower att läcka information om brott och oegentligheter kommer av någon eller flera att nyttjas för hets mot folkgrupp, förespråkande av pedofili, hets till terrorism och uppvigling. Och övriga yttranden som ingen sunt tänkande människa kan höra utan att rygga i avsmak.
Men rättigheten att yttra någonting måste vara oinskränkt, för annars får vi alltid att någon eller några personer kommer att sitta och bestämma vad som är “tillåtet” att tala om helt enligt deras högst personliga åsikter.
Den enda säkerhet man i min mening kan tolerera är att i de fall förtal sker, när det faktiskt finns ett offer, det offret kan väcka åtal. Men i övrigt? “No victim = No crime” imho.
Vid förtal är följderna för offret förhållandevis lindriga, så varför väljer du ut just detta som den enda acceptabla inskränkningen?
Tror du inte följderna blir rätt mycket allvarligare för rätt många fler om det blir tillåtet att ägna sig åt att sprida information som hotar rikets säkerhet eller uppmana till pogromer?
Vad tror du följden blir för den vars patientjournal lagligen sprids på nätet, den som lagligen hotas till döden av sina grannar en gång i veckan eller den som lagligen hotas med misshandel om han vittnar i en rättegång?
Det samhället vill inte jag leva i, vill du?
Jodå, jag är fullt medveten om vad yttrandefriheten är till för, och jag har i grunden precis samma åsikt om den som du och Rick.
Däremot tycker jag att FORMULERINGEN är sorglig, för yttrandefrihetens syfte är INTE att skydda vidriga grejer, utan att garantera ett skydd vanligt folk så att de ska kunna ha vilka åsikter de vill utan att stampas på av makt med eventuellt tvivelaktiga avsikter.
Att säga att syftet är att skydda det som är vidrigt och avskyvärt och att alla “normala” åsikter inte behöver nåt skydd är direkt kontraproduktivt med vad Rick (hoppas jag innerligt!) vill uppnå.
Rick, ett litet tips inför debatten med Funcke: Det är nog klokt att använda ett annat tonläge än i detta inlägg. Alarmismen blir lätt påfrestande.
Det är inte heller så att kommittén nödvändigtvis kommer att välja spår 1, 2 eller 3. Det är inte säkert att det blir något av dem.
[…] jag varför den s.k. yttrandefrihetskommittén väljer mellan tre olika sätt att begränsa yttrandefrihet/tryckfrihet: att bara ge den till vissa personer, bara till vissa verksamheter eller bara till vissa yttranden. […]
Som någon varit inne på i tidigare kommentarer, så blir det problematiskt att tillämpa gällande inskränkningar av yttrandefriheten, eller vilka inskränkningar som helst, om det inte finns någon (en eller flera personer) som anses ta ansvar för det yttrade.
Om tanken är att helt avskaffa alla inskränkningar, så att man inte behöver avgöra vem som är ansvarig, då är det inte bara hets mot folkgrupp som ryker, utan även förtal, uppvigling, spioneri, olaga hot och så vidare. Det går att ifrågasätta vart och ett av dessa brott, men så länge ett enda av dem finns kvar i lagboken, då kan man inte samtidigt kräva att “vem som helst skall få yttra sig, anonymt, i vilket medium som helst, utan risk för efterforskning eller åtal”.
Ensamansvaret är en avgörande pusselbit i regelverket för att möjliggöra ett starkt meddelarskydd också när det framförda yttrandet överskrider det tillåtnas gräns. Ett avskaffat ensamansvar medför att alla blir ansvariga, inte att ingen blir det. Det är en trygghet för mig som uppgiftslämnare att kunna gå till en tidningsredaktör, be att få se utgivningsbeviset, och sedan lämna över information som sannolikt kommer att fälla regeringen. Vart skall jag vända mig om ingen tidning har något utgivningsbevis eller någon ansvarig utgivare? Skall jag spika upp informationen på en anslagstavla, och hoppas på att den får sitta kvar samt att ingen såg mig?
Jag kanske klarar mig, men vad gör jag om Säpo är där inom fem minuter och plockar ned anslagen? Kliver fram och hotar att anmäla dem för grundlagsbrott genom att ta ned mina (eller vems det nu är, hrrm) anonyma anslag?
Anonymiteten är viktig inte enbart gentemot rättsväsendet som har makt att fängsla mig, utan även gentemot andra enskilda som kan beröva mig mitt arbete, mina förtroendeuppdrag, min bostad, mina vänner och mina barn. Grundlagen må vara ett viktigt stöd, men den går inte att äta, värma sig i eller älska med. Om anonymitet innebär att jag inte kan lita på någon annan människa, då håller jag hellre tyst. Jag kan inte anförtro mig till en maskin. Hör Wikileaks om jag går ut i djungeln och ropar? Nej, jag kan till nöds blunda för en korrupt regering som mördar främlingar, bara jag får ha mina vänner och mina barn kvar.
Givetvis kan man göra det mycket svårare än idag att ändra på förteckningen över yttrandefrihetsbrott, om det är vad man vill. Det innebär dock inte att man kan göra sig kvitt ensamansvaret. Vad är viktigast, att det jag vill ha sagt också når ut till allmänheten, eller att jag har den formella friheten att förtala kungen på en öde sandstrand där vågorna snart spolar bort mina skrivna ord?
Hej alla,
Frågor från en som inte hängde med från början: Vad är det för fel på våra nuvarande yttrandefrihetslagar? Varför behöver de göras om?
Lagarn i fråga är TF och YGL, de reglerar inte om du eller jag har yttrandefrihet eller inte utan är framförallt regleringar av tidningar, radio, TV o.s.v. D.v.s. regler för vem som är ansvarig om en tidning publicerar en artikel som bryter mot lagen. Problemet har varit hur man ska definiera en “tryckt skrift” det är bara tryckta skrifter som faller under TF. vilket gör att t.ex. en vanlig dagstidning kan falla under TF men inte en dagstidning som bara finns på nätet.
Genom att TF tillämpas så kommer vissa stadganden i spel t.ex. meddelarskydd, skydd mot censur, källskydd, ensamansvar o.s.v.
Så förslaget handlar inte om att försämra någons yttrandefrihet utan om att förbättra en lagstiftning som tiden har sprungit ifrån.
Sen när inkluderar yttrandefriheten “rätt till anonymitet”? Den har väl bara varit till från att hindra makten från att cencurera eller straffa medborgare för att de har obekväma åsikter?
Ett exempel vore ju om Expressen pekade ut Rick Falkvinge som pedofil (vilket jag förutsätter att det inte är sant :)). Även om de inte måste lämna ut sina källor har tidningen ändå en ansvarig utgivare, som kan ställas till svar för denna ondsinta ryktesspridning.
Varför ska det då, ur en filosofisk synvinkel, nödvändigtvis vara grundlagsskyddat att vem som helst helt anonymt kan göra samma sak på nätet?
Om folk, mig själv inklusive, av olika anledningar tycker det är obehagligt att binda sitt riktiga namn till åsikter på nätet, så kanske det är något annat i samhället som också behöver förbättras.
@TP
NJA 2006 s. 467 är inte ett starkt prejudikat, det var två skiljaktiga.
Notera också NJA 2007 s. 805 där HD kommer fram till att resonemang om att bögar bör hängas upp på pålar på torget inte ansågs vara hate-speech. Man hänvisade också till kontexten (inlägg på BBS och med religiöst grundade åsikter, inkl hänvising till Greenmålet). Därmed var de uttalanden som den åtalade underlät att ta bort från sin BBS visserligen hets, men inte uppenbart hets. Den åtalade ( ägaren av BBSen) gick därför fri.
Den senare friande domen är ännu mer intressant, eftersom det inte finns någon religiös kontext alls. Hittar inte målnumret nu, men det var domen som rörde Nationell Idag. Där handlade det ju om rätt grova uttalanden om både romer och homosexuella, och de åtalade friades. Trots att det inte fanns tillstymmelse till religiös kontext.
Som jag uppfattar det aktuella läget är i princip hetsförbudet satt ur spel. Och jag uppfattar det som ett hot mot demokratin, eftersom hets skrämmer vissa grupper till tystnad och främjar hatbrott.
TP, hur ser du på övriga inskränkningar av yttrandefriheten? Är det bara hetsförbudet du är tveksam till, eller har du lika stora invändningar till förbudet mot uppvigling, olaga våldskildring och brott mot medborgerlig frihet?
Och hur ser du på förbuden mot tryckfrihetsbrott som gäller politiska brott (spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift mfl), ärekränkningsbrotten (förtal&förolämpning) olaga hot och brotten mot allmän verksamhet (hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak).
Jag tycker nämligen det är intressant att det så ofta även i sådan här sammanhang är just hetsförbudet som ses som problematiskt. De övriga inskränkningarna lyfts sällan som ett problem. Så argumenterar de “nationella” också. Jag ser det som ett problem att man inte i en del liberal kretsar verkar medveten om detta. Tycker man hetsförbudet är problematiskt borde man rimligen tycka att även ärekränkningsbrotten, olaga hot och tryckfrihetsbrotten mot allmän ordning är lika bekymmersamma.
Jag är rätt tveksam till förbudet mot olaga våldsskildring och uppfattar det mest som en moralistisk kvarleva. Men de övriga inskränkningarna tror jag behövs.
************
Btw: Tekniken på den här bloggen känns fö inte helt optimal ur diskussionsynpunkt. Vissa inlägg går att köra reply på, men ditt gick inte.
I NJA 2007 s. 805 så finner HD just att instruktionen i TF 1:5 spelar stor roll d.v.s. att man ska vara försiktig att döma just när det gäller brott mot yttrandefriheten. Man tar även hänsyn till europakonventionen samt att det rörde sig om en sida för religösa diskussioner (vilket är särskilt skyddat). Dessutom så sägs det att det måste vara “uppenbart” brott mot HMF för att siteinnehavaren ska vara tvungen att ta bort det. Ett högt ställt krav som finns för att det är svårt för lekmän att avgöra vad som är HMF. Att Innehavaren av siten lät inläggen stå kvar för att istället ta debatten är också något som är en förmildrande omständighet.
Det var ett speciellt fall och enligt mig en korrekt dom. Ovanstående blev kanske lite rörigt men jag har inte käkat idag och tänker inte helt klart ;).
F.ö. så anser jag att yttrandefriheten ska vara fri, en inskränkning som jag kan tänka mig ha kvar är för förtalsbrotten men det ska inte dömas lika hårt som idag. D.v.s. till skillnad från idag så anser jag inte att man ska kunna dömas för förtal om uppgifterna man för fram är sanna. Att konkret hota någon anser jag inte heller ska gå under yttrandefriheten och jag inser att det kan uppkomma en gränsdragningsproblematik gällande det.
(“Instruktionen” finns inte i TF 1:5, utan i TF 1:4 samt i YGL 1:5.)
Ja, HD nämner instruktionen på ett par ställen i domen, men spelar den verkligen så “stor roll”? Hade domen kunnat bli den motsatta utan sagda instruktion?
Frågan belyses närmare i mål B147-87 vid HD (NJA 1988 s. 118), rörande åtal mot Svenska Dagbladets ansvarige utgivare för vårdslöshet med hemlig uppgift, sedan tingsrätt och hovrätt inbördes gjort olika bedömningar av instruktionens betydelse. HD anslöt sig närmast till hovrättens linje:
Alltså, instruktionen skulle kunna sammanfattas med “tänk på rättssäkerheten”, vilket ju är nödvändigt att göra i alla rättsfall, men det har ansetts särskilt angeläget att påminna om detta just i fråga om tryckfrihetsmål.
Men du ser inga bekymmer med att avkriminalisera exempelvis uppvigling?
BrB 16:5
“5 § Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.”
Visst har det funnits en hel del väldigt tveksamma fall, och kanske behöver paragrafen skrivas om, men är verkligen fullständig avkriminalisering rätt väg?
Vill du även avkriminalisera brott mot medborgerlig frihet? BrB 18:5
“Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk
organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter
yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.”
I så fall, varför i herrans namn det? Det är ju den inskränkning i yttrandefriheten som tydligast av samtliga tryckfrihetsbrott är till just för att skydda yttrandefriheten.
@Scary Devil Monastery
Förbuden mot förtal och förolämpning är båda exempel på inskränkningar i yttrandefriheten, liksom hets och de övriga tryckfrihetsbrotten.
Du tycks dessutom glömma den lilla detaljen att den som förtalas måste känna till att förtalet sker för att kunna polisanmäla. Och att det måste gå att hitta gärningsmannen för att åtala. Där utgör just anonymiteten på internet ett bekymmer, folk kan förtalas i rätt stora forum de inte själva besöker, och även om de märker det kan inte gärningsmannan hittas.
Det är fö inte alls så att det är lät att få en gärningsman fälld för yttrandefrihetsbrott, särskilt inte om det handlar om sådant som ärekränkningsbrott eller hets, vilket verkar vara de brott du gärna vill se avkriminaliseras. Hetslagstiftningen är i princip satt ur spel, och det krävs rätt grova saker för att åtal sak väckas när det gäller förolämpning & förtal. Att det står alla fritt att polisanmäla för hets, förtal, diskriminering mm innebär INTE att alla dessa anmälningar leder till fällande domar eller ens åtal.
Och tanken med all typ av kriminalisering ÄR JU att medborgarna ska utöva “självcensur”!
Kriminalisering är till för att få folk att undvika att begå de handlingar som samhället i demokratiska beslut kommit fram till är skadliga för samhället i stort. Varför skulle det vara ett bekymmer att man har regler som folk självmant följer, oavsett om det handlar om att de gillar reglerna eller ogillar att bli straffade? Vad skulle vara alternativet?
@Scary Devil Monastery 10.00: Förslaget innebär ingen förändring gällande din rätt att utrycka dig på internet. Du är idag ansvarig för vad du skriver även om du skriver anonymt förutom på sidor som har en ansvarig utgivare, där bör denna istället ansvaret förutsatt att vissa kriterier är uppfyllda. Förslaget påverkar inte detta.
@Scary Devil Monastery 10.19, 10:26, 10:32: Förslaget innebär inte någon skillnad gällande det du tar upp. Tvärt om så kan du få ett utökat källskydd då det kan gälla på sidor där det inte gäller idag.
[…] man till och med på fullaste allvar ger ett förslag där yttrandefriheten ska begränsas till vissa typer av verksamheter eller vissa ämnesområden känns det som ”all bets are off!” och att man är beredd att slakta vilka heliga kor […]
[…] har redan i vissa stycken hunnit bli en smula förvirrad och vissa saker kan behöva förklaras. Yttrandefriheten slås fast i Regeringsformen (RF 2:1) och […]
[…] här, här och här <- den sista är alltså en fil du får ladda ner från regeringskansliet och sen […]
[…] att jag följt med i turerna… vissa saker orkar jag helt enkelt inte, i all upptagenhet av vansinnet som pågår närmre […]
[…] kommittéer helt isolerade från folklig debatt föreslås gälla enbart sådana yttranden som är värdefulla snarare än att som självklar princip omfatta alla yttranden, eller än hellre uttryck; sådan […]