Reflektion: Att det ska vara så jävla svårt

Här sitter jag i rättegångssalen mot The Pirate Bay och lyssnar på en biografdirektör beklaga sig. Samtidigt pågår en debatt i riksdagen om hur man ska värna upphovsrätten, där vår justitieminister är… jag vet inte om man kan vara kriminellt okunnig som ansvarig politiker, men om det finns en sådan grad av okunnighet, så uppnår hon den med råge.

Så här enkelt är det:

Om folk är beredda att betala för nya filmer och musik, så kommer entreprenörer och småföretagare att hitta sätt att ta betalt. Lagstiftning vore då onödig.

Om folk å andra sidan INTE är beredda att betala för nya filmer och musik, så finns det inga lagar i världen som kan skapa en marknad åt de gamla företagen på konstgjord väg. Lagstiftning vore då ineffektiv.

Varför ska det vara så svårt att förstå?

Pingat på Intressant. Andra bloggar om , , , , , ,

Rick Falkvinge

Rick is the founder of the first Pirate Party and a low-altitude motorcycle pilot. He works as Head of Privacy at the no-log VPN provider Private Internet Access; with his other 40 hours, he's developing an enterprise grade bitcoin wallet and HR system for activism.

Discussion

  1. Calandrella

    Jag håller med, men jag tycker inte att du bör använda svordomar.

    Calandrellas senaste bloggpost: Live från Spectrial: 17

  2. Erik

    http://www.sf.se/nyheter/nyhet?curl=cycube://internal/document/125049

    Jo. hollywood ser verkligen ut att lida enormt… trots alla “pirater”.

  3. Andreas Hämäläinen

    Exakt! Men nu råkar det vara så att Hollywood mår bättre än någonsin, dvs det finns egentligen inget problem att lösa.

    http://www.sf.se/nyheter/nyhet?curl=cycube://internal/document/125049

    Andreas Hämäläinens senaste bloggpost: Fildeling= stöld ?

  4. erold

    http://www.cs.kau.se/stat/staa14/vt04/kapitel/kap15.shtml

    Jag tyckte det var lite intressant, även om jag inte orkade granska den så noga.

    erolds senaste bloggpost: Catch democracy

  5. Anaïs

    Jag tycker ändå att Rick Falkvinge är återhållsam med tanke på vad som just nu händer. Vi lever i en tid av flagranta politiska övergrepp, och vi ser oss _maktlösa_ inför det som händer. Personligen har jag aldrig tidigare (före 2008) insett maktens arrogans och självtillräcklighet, godtycke och okunnighet. Det får mig, ärligt talat, att känna ett vanmäktigt, politiskt motiverat raseri..!

  6. Beatrice Ask

    Va? vänta lite menar du att 1+1=2? hur gick det till

    – notera att namnet är falskt, den riktiga Beatrice skulle aldrig komma på något så logiskt som det här

  7. Erik M, vän av oordning

    Jag vill (konstruktivt, hoppas jag) hävda att du har fel på första punkten, eller så missförstår jag dina utgångspunkter. Så länge det finns etableringshinder eller en etableringskostnad finns det nämligen ingen garanti att entreprenörerna kommer att kunna leverera.

    Så utan att man först avskaffar upphovsrätten kan man isåfall inte säga att lagstiftning är onödig.

    Exempel: Hollywood producerar en långfilm, vill släppa den i Sverige några år senare. Om det finns upphovsrätt bör de väl ha rätt att inte sälja den i Sverige. Då kan ingen entreprenör i världen komma förbi det etableringshindret, eller fylla det tomrummet, med mindre än att de “bryter” mot upphovsrätten.

  8. Urban

    Fick just en tanke. Åklagarsidan verkar i sitt skadeståndsanspråk hävda att hela den ekonomiska skadan för piratkopiering ligger på Pirate Bay (och sannolikt andra motsvarande tjänster). Innebär det då att ingen skada åsamkas av de individuella personerna som fildelar det skyddade materialet?
    Isåfall: Om domen blir fällande för Pirate Bay så borde väl alla privatpersoner få fildela vilket material som helst utan att få skadeståndsanspråk från medieindustrin?

    Eller tänker jag fel?

  9. Peter

    Urban: Det kommer aldrig “industrin” att acceptera.

    Erik M: Prat om enskilda stater som marknader när det gäller digitala medier som förmedlas via nätet är helt fel.

  10. Urban

    Peter: Det tror inte jag heller, men kan de i detta fall både äta kakan och ha den kvar?
    Alltså, kan de hävda att tjänsteleverantören är 100% skadeståndsskyldig och samtidigt hävda att privatpersonen i någon mån är skadeståndsskyldig? Det finns ju inga procent över.

  11. Peter

    Saker här i världen är inte alltid logiskt och rättvist. Det skulle inte förvåna mig om vissa både får äta kakan och ha den kvar…

  12. Erik M, vän av oordning

    Peter: Men då har du väl redan antagit att det inte finns några applicerbara lagar för dessa media; det blir cirkulärt.

  13. Erik M, vän av oordning

    Peter, “som distribueras via Internet” missade jag väl i någon mån, men säg då att Hollywood väljer att inte göra det. Då kvarstår att ingen annan heller kan distribuera i Sverige utan att bryta upphovsrätten.

    Så jag undrar jag vilka ytterligare antaganden som behöver göras för att Falkvinges första punkt ska bli korrekt.

  14. Anders Andersson

    Jag tror att Urban är inne på rätt spår. Den skada som käranden hävdar måste bestämmas till ett belopp. Rätten har sedan att avgöra dels hur stort ersättningsbelopp som är rimligt totalt sett, dels hur stor del av detta belopp som svaranden blir skyldig att ersätta. Om den delen bestäms sätts till 100 procent av beloppet, då kan inte rätten senare döma någon annan att betala hela eller delar av samma belopp. Jag vet inte hur man hanterar situationen där den dömde är oförmögen att ersätta skadan, men så länge de inte är svarande i samma mål har jag svårt att se att den enes betalningsoförmåga förvandlas till en betalningsskydlighet för den andre.

    Det här gäller dock bara civilrättsligt. Enligt 54 § upphovsrättslagen är den som begått intrång i upphovsrätt praktiskt taget alltid skyldig att betala ersättning för skada, utom i enklare fall av fildelning, vilket kan utläsas av paragrafens fjärde stycke:

    Ersättningsskyldighet enligt första eller andra stycket gäller inte den som i samband med framställning av exemplar för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om inte denna överträdelse sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

    12 § fjärde stycket handlar alltså om kravet på “lovlig förlaga”, annorlunda uttryckt förbudet mot att göra privata kopior av en annan privat kopia. Rättsinnehavaren kan anmäla brottet till åtal, men kan inte få något skadestånd för egen del ens vid fällande dom. Skadan anses väl generellt sett vara för liten för det, så länge kopieringen bara skett “av oaktsamhet som ej varit grov”. Därav följer att rättsinnehavaren i stället får kräva ersättning av någon annan, som i detta fall Pirate Bay. De rättsliga grunderna för detta skadeståndskrav känns dock lindrigt talat tveksamma. Om fildelningen i sig inte medför ersättningsskyldighet, hur kan då medhjälp till samma fildelning göra det? Handlar det om vanlig skadeståndsrätt, eller om ett kryphål i lagstiftningen som käranden försöker utnyttja?

    Vad “industrin” accepterar eller inte accepterar bryr jag mig inte om. Det intressanta är vad de lyckas få domstolen att acceptera, men hur det än går rättsligt kommer konsekvenserna att slå tillbaka mot dem själva. Korruption av lagstiftningsprocessen och rättsväsendet fungerar bara så länge det kan ske i lönndom, och man lyckas lura pengar av folk i smyg (som med kopieringsersättningen på blanka medier, eller stämning av enstaka företag). När man i praktiken drar alla sina “kunder” inför domstol och dessutom gör ett PR-jippo av det hela, då är det sista spiken i kistan för en sedan länge stendöd “marknad”. Jfr SCO vs. IBM.

  15. Anders Andersson

    När jag läste om vad jag skrivit ovan insåg jag essensen i Roswalls begränsning av åtalet på den andra rättegångsdagen: Det här målet handlar ju om medhjälp till tillgängliggörande, inte medhjälp till exemplarframställning. 12 § upphovsrättslagen tillåter enbart exemplarframställning för privat bruk. Det finns inget motsvarande undantag för tillgängliggörande, men å andra sidan är det bara den som delar ut som kan åtalas för tillgängliggörandet, inte den som laddar ned.

    Därav följer att begränsningen av ersättningsskyldigheten i 54 § fjärde stycket inte är relevant i detta mål, utan allt det tillgängliggörande som målet handlar om kan ligga till grund för skadeståndskrav. Om rätten då dömer Pirate Bay att betala hela skadeståndet, då säger man indirekt att fildelarna inte har gjort något som berättigar till skadestånd, och de har med andra ord inte brutit mot lagen! Därmed kan man inte heller döma någon för medhjälp till det motbevisade brottet.

    Xenon (han med paradoxerna) skulle ha älskat den här rättegången…

  16. Rickard Olsson

    Intressant är också de kopior som IFPI haft rättigheterna till, och som de laddat upp medan de samlat bevis. Eftersom de hade rättigheterna att ladda upp är de kopiorna alltså inte “olovliga förlagor” i lagens mening så det borde alltså vara lagligt att fildela dessa verk numera. Alternativet är att IFPIs jurist begick ett brott som ligger under allmänt åtal och kan straffas med upp till två års fängelse, iaf i teorin… Det skulle vara intressant att höra vilket av alternativen som är korrekt.

  17. Pär Brumark

    Snälla nån:-)))

  18. Urban

    Anders: Det låter ju underbart det du säger! Skulle ditt resonemang hålla i rättegången och kan vi i så fall vidarebefordra det till försvaret på något sätt? :)

  19. bleh

    Jag satt kankse en timme och lyssnade på debatten.

    Vi var tillbaka till ruta ett. Inte en jävla politiker fatatde ett skit. Det var nån författare i folkpartiet (tror jag det var) som räknade varje nedladdning som en förlorad försäljning

    Någon annan idiot tror att folk laddar ned och skriver ut böcker på flera hundra sidor (om du gör det är du galen)

    Ytterligare en anka tycker att The Studentbay – där kunskapen finns fri för alla “är tragiskt”

  20. Anders Andersson

    Urban, jag tror inte att mitt resonemang hjälper särskilt långt så som jag själv formulerar det. Dels är jag inte utbildad jurist, dels försöker jag vara pedagogisk snarare än juridiskt stringent när jag skriver här.

    Däremot finns det kanske ett och annat i mina argument som försvaret kan använda, om de får formulera det själva. Jag tror inte att de är okunniga i skadeståndsrätt och allmän straffrätt, utan förmodligen har de redan liknande resonemang i bakfickan att använda under slutpläderingen. Alternativt har de gjort bedömningen att argumenten är överflödiga eller ändå inte hjälper; att det är viktigare vad deras klienter säger i sak än vilken lagtolkning de försöker övertyga nämndens ledamöter med.

    Jag känner ingen av de åtalade, ej heller deras ombud, och skulle alltså svårligen kunna etablera någon närmare kontakt med dem utan att först behöva presentera mig och förklara varför de skall lyssna på just mig. Den som anser sig ha bättre kontakt med dem än jag får givetvis gärna förmedla mina idéer, men jag hoppas att de i så fall talar för sig själva och inte behöver förklaras ytterligare.

    Annars är det här snarare ett resonemang som man kan föra fram vid ett överklagande, när man ser utfallet i första instans och vet vad domen grundas på. Det är mig veterligen bara själva bevisningen i sak som behöver föreligga redan vid första rättegången, inte alla åsikter om lagtolkningen (den tolkning som det trots allt är rättens uppgift att göra, inte parternas).

    Om någon exempelvis inför hovrätten skulle göra gällande att tingsrättens dom är grundlagsstridig, då skall hovrätten beakta detta trots att det påståendet inte framfördes redan i tingsrätten. Man kan däremot inte i efterhand komma sättandes med ny bevisning i sak; hovrätten prövar inte sakfrågan direkt utan huruvida tingsrättens dom var korrekt utifrån den bevisning som förelåg.

  21. […] heller IPRED eller ACTA. Det fanns en Bodström som glad i hågen la om rodret mot det samhälle vi håller på att fullfölja nu, men det mesta var ännu inte genomfört. 2006 var det enda av de allsköns dumheter som är på […]

  22. […] enkelt att lösa, men i andra fall verkar avsevärt svårare. Det är klart att man kan säga “följ marknaden” och tycka att det är moraliskt fel att ett litet antal nära besläktade branscher skall styra […]

Comments are closed.

arrow