Roswall går vidare och börjar göra en kronologisk genomgång av TPB, talar om när alla donämer har registrerats, när thepiratebay.org etc registrerades.
Roswall börjar prata om “en internationell lansering” av TPB som om det vore en kommersiell lansering, och att Carl Lundström var en delägare i “företaget”. Han går igenom en lång rad av hur affärskontakter ska ha etablerats, som om det vore en fullt ut kommersiell verksamhet, vilka som har gjort vad, vilka maskiner som är bokförda på vilket företag, och pratar om att den internationella, flerspråkiga TPB togs i drift under 2005.
Överlag verkar det väldigt mycket handla om att smeta kommersialitet på hela verksamheten.
[purpleline]
Pingat på Intressant. Andra bloggar om The Pirate Bay, Pirate Bay, piratebay, Piratpartiet, upphovsrätt, fildelning
Det är egentligen inte så märkligt att de förklarar det ur ett kommersiellt perspektiv, de saknar den begreppsvärld som behövs för att förstå det på något annat sätt.
Jag ser snarare paralleller till FOSS-kulturen än till den kommersiella kulturen.
Det är en tydlig indikation på att det rör sig om en kulturkrock och att det i viss mån är en generationsfråga.
Det kommersiella smetandet handlar bara om moral och stigmatisering, fult att tjäna pengar.. Det förändrar inte sakfrågan ett dugg. Sony hade som mål att tjäna massor med pengar med sin Betamax, och de blev åtalade för medhjälp till upphovsrättsbrott. De blev friade eftersom apparaten hade fullt legitima användningsområden. Tillverkaren av ett verktyg kunde inte hållas ansvarig för hur andra väljer att använda verktyget.