Peter Danowsky pratar blajblaj om hur många tusen ziljoner de kräver i skadestånd. “Det allmänna skadeståndet ska vara med en multipel två.” Av någon anledning dubblade han just sina krav, och noterar dessutom nogsamt att “Sony/BMG” numera bara heter “Sony Music Entertainment”.
Danowsky sitter och rabblar en massa miljonbelopp på vad som krävs. Av någon anledning specificerar han skadeståndsbeloppen i euro. Och dessutom ska han ha ränta, det lilla kräket! Var fan kom DET ifrån?
Jag hade först tänkt blogga både på svenska och engelska, men jag märker nu att jag bara hinner med svenska.
Nu är det Henke Pontén. Hans första företag kräver 2,1 miljoner i första hand, i andra hand två miljoner trettiotre tusen, och i allmänt skadestånd 4,2 miljoner. Vidare blajblaj med en massa miljonskadestånd.
Sist Monique Wasted. Hon räknar också upp en massa miljonskadestånd.
Carl Lundströms advokat svarar för alla fyra:
För det första bestrids samtliga kapitalyrkanden på följande grunder:
Carl Lundström har samma invändningar i skadeståndsdelen som i ansvarsdelen.
För det andra bestrids det att målsägande visat att de lidit någon skada. DET blir en intressant puck! De har inte visat att försäljningen har minskat på grund av det påstådda intrånget. De som har laddat ner exemplar på det här sättet skulle alltså inte ha köpt det annars. Antalet nedladdade torrentfiler motsvarar inte antalet nedladdade verk, och det är dessutom inte visat att antalet nedladdade verk endast har avsett olagliga förlagor.
Svensk domstol kan bara döma ut skadestånd för intrång som är gjorda i Sverige, och målsägandes anspråk är redovisade i klump. Det framgår inte vilket land ett påstått intrång har skett från.
Slutligen bestrids det faktum att en påstådd medhjälpare kan hållas ansvarig för hela skadan.
För det tredje bestrids att medhjälp till upphovsrättsintrång över huvud taget ger rätt till skadestånd. Den lag som yrkandet grundar sig på slås ut av § 16 lagen om E-handel, som grundar sig på ett EU-direktiv; där anges tydligt att en mellanhand inte är ansvarig.
För det fjärde bestrids att det föreligger kausalitet mellan de påstådda skadorna och de åtalades agerande — och i vart fall är det inte adekvat kausalitet.
Det var fanimej en salva som hette duga!
Slutligen kräver Carl Lundström att ett skadestånd inte ska vara solidariskt (dvs att det kan inkasseras i sin helhet från vem som helst av de åtalade).
Peter förtydligar att det inte finns någon kausalitet (“A leder till B”) mellan antal nedladdade verk och utebliven försäljning.
Rätten tar nu en paus.
[purpleline]
Pingat på Intressant. Andra bloggar om The Pirate Bay, Pirate Bay, piratebay, Piratpartiet, upphovsrätt, fildelning
Ja, efter den bredsidan så kan jag tänka mig att de behöver en paus 🙂
Vet inte om personangrepp tillför något:
“Håkan “gick aldrig ut femman” Roswall”
“Danowsky … det lilla kräket”
Visst är det underhållande att läsa, men det känns genast lite oseriöst att förlöjliga personerna i sig. Deras argument är dock fritt fram att slakta.
Tack för spännande läsning!
[…] sättet. Men en stor eloge ska han ändå ha då han rapporterar mycket och snabbt, läs särskilt http://rickfalkvinge.se/2009/02/16/live-upphovsrattslobbyn-kraver-saker/ där vi tydligt ser att de åtalade är bra förberedda och snabbt och effektivt visar på insyn i […]
@Henrik: Jag tycker det är lite kul. Plus att jag misstänker att Rick helt enkelt vill att hela grejen ska kännas oseriös, för i viss mån är den faktiskt det.
Haha, fantastisk läsning! Om inte det försvaret ger åklagarsidan huvudvärk så vet jag inte vad som skulle kunna göra det! 🙂
“Svensk domstol kan bara döma ut skadestånd för intrång som är gjorda i Sverige, och målsägandes anspråk är redovisade i klump. Det framgår inte vilket land ett påstått intrång har skett från.”
Jag garvade när jag hörde detta. Snacka om att bli totalägda. Bolagen beter sig som om amerikansk lag gäller i hela världen och hela världen består av USA. Vad är det för brott som har skett egentligen? och hur stor del har skett inom sveriges gränser? Inga svar men desto fler frågor.
Epic Fail
Andreas Hämäläinens senaste bloggpost: För alla som är intresserade av lösningenar på fildelningsproblematiken:
är det inte usa:s yttersta önskan att alla andra länder gör precis som de säger till dom och följer amerikanska lagar..? brukar verka så..
Att redovisa skadeståndsanspråken i euro visar väl med all önskvärd tydlighet att det är ett beställningsjobb utifrån.
Åklagaren är köpt!
Antingen reparerar vi vår illa åtgångna demokrati, eller så inför vi DER TOTALES ÜBERWACHUNGSGESELLCHAFT!
Vilket det blir avgörs delvis idag, slutgiltigt beslut den 7/6.
Jag vet inte om det är på sin plats att skratta åt dumheterna. Rätten kommer ju med all sannolikhet att svälja dumheterna med hull och hår, och sedan spärra in TPB-pojkarna i finkan samt ge dem miljonskulder. Det är allt annat än lustigt.
Frågan om i vilket land intrånget har skett hänger samman med den om vad intrånget skulle bestå i. Är det faktiska kopior av de nämnda verken som målsägarna baserar sina skadeståndskrav på, eller handlar det bara om att de under en viss tid varit tillgängliga för nedladdning (och de enda bevisade nedladdningarna är de som har utförts av målsägarnas egna ombud)? Jag har själv inte granskat underlaget i målet och vet inte vad målsägarna eller Roswall hävdar i sak.
Eftersom amerikansk domstol tidigare funnit att tillgängliggörande är tillräckligt för att fastställa fullbordat intrång, så antar jag att man försöker hävda samma sak här. Det kanske redan har fastslagits också i svensk domstol? I så fall spelar det ingen roll hur många nedladdningar som faktiskt ägt rum, eller huruvida några av dem händelsevis har varit lagliga. Om man anklagas för att ha lämnat en dörr olåst nattetid, när man förväntas ha låst den, så är det inte mycket till försvar att den ende som passerade dörren var nattvakten, som rapporterade misstaget. Sedan skall dock målsäganden visa att denna olåsta dörr eller tillgängliga fil som kanske ingen utnyttjat har orsakat skador för hundratals miljoner…
Det skulle vara enklare om åklagaren i åtminstone något fall visade att en torrentfil hämtats av ett visst antal IP-adresser. Då kan man dividera skadeståndskravet med det antalet och erhålla ett hypotetiskt belopp per fildelare, jämföra det med vinsten från försäljningen av ett fysiskt exemplar (alla tillverknings- och distributionskostnader avseende det enskilda exemplaret borträknade) och se huruvida det är rimligt.
Jag tror inte att målsägarna vill ge sig in i en sådan diskussion, ens om siffrorna skulle tala till deras fördel. Då blir det nämligen väldigt mycket jobbigare för dem att visa att intrång har skett i andra fall genom att antalet otillåtna nedladdningar varit större än noll. Efter ett antal sådana räkneövningar i domstolarna lär sig nog också nämndemännen att en nedladdad torrentfil inte är synonymt med en kopierad film.
Och om Roswall har IP-adresserna till de datorer från vilka filmerna faktiskt har laddats ned, varför sitter inte ägarna till dessa datorer på de åtalades bänk? Beror det kanske på att de finns i utlandet, och inte kan vare sig dömas för brott eller krävas på skadestånd i Sverige..?
Om jag avslöjar var i Amsterdam man kan köpa cannabis för personligt bruk, blir jag åtalad i Sverige för medhjälp till narkotikabrott då? Narkotikabrott är ju ändå rätt allvarliga saker här i landet, betydligt allvarligare än intrång i upphovsrätt.
[…] Och så vädret. Rättegången startade idag och det var mestadels sömngivande predikan från åklagaren, allt måste vara så övertydligt. Det mest intressanta är nog detta och detta. […]