Efter gårdagen har jag en helt annan känsla för rättegången mot The Pirate Bay än jag haft tidigare. Där jag tidigare känt ett nästan tvingande behov att få ut min vrede, få ut min frustration över dessa bakåtsträvare, dessa korrupta maktmänniskor som till varje pris ska förstöra de vackraste av kulturer, dessa brännare av biblioteket i Alexandria…
…och har tagit ut den ilskan och frustrationen i varenda formulering, varenda passage, varenda tanke…
…så kan jag bara inte längre. Inte efter gårdagen. Nu ser jag en trött gammal förtryckare framför mig som har tagit smäll efter smäll, har fallit ihop, och där den tidigare förtryckaren stod, så ligger en trött gammal gubbe ihopsjunken och tittar upp, en gubbe som vet att det är slut och tittar upp med uppgivna ögon för att se det sista slaget.
Det är i det läget, exakt det läget, som man måste visa att man själv är bättre än den man ersätter. Det är då man måste visa att man faktiskt har det moraliska överläget.
Jag kallade åklagare Roswall för Roswell igår, “eftersom ingen verkar veta vad som egentligen pågår därinne”. Ars Technica snappade upp det direkt. Dagens Svenskblad hade en hysteriskt rolig parodi där de skrev att han gav ut en ljudbok för folk med sömnproblem:
Reaktionerna har inte låtit vänta på sig, särskilt efter måndagens live-sändning av Håkan Roswalls åtal mot Piratebay, det snarkades i både torp och stuga bara 10 minuter in i Håkan Roswalls argumentation. På E4:an utanför Stockholm blev det trafikkaos och stora köer sedan ett antal personer lyssnat på Roswalls inledning till rättegången via sin bilradio, varav de sedan somnat vid ratten.
Artister inom både musik och bild gjorde narr av och parodi på åklagaren, t.ex. (här) hans sätt att uttala “seeder” som det svenska ordet “cider”. Vi pratar inte om att det var piraterna som hånade Roswall. Det var alla.
Men under gårdagen blev det klart att han inte ens klarar att förklara för rätten varför de åtalade gjort något fel. Han satt och läste bankutdrag halva förmiddagen och halva eftermiddagen, satt och läste innantill rakt upp och ner.
Normalt när man ska leda något i bevisning, så gör man det genom att först förklara vad det är man tänker leda i bevisning, sedan hur man tänker leda det i bevisning, sedan vilka pusselbitar som krävs för att det man tänker leda i bevisning ska vara sant, och sedan presenterar man de pusselbitarna i en sammanhängande kedja. “Det här dokumentet visar att A leder till B, det här att B leder till C.” Efter det är gjort talar man om vad det är man just har visat. “Med det har jag visat att A leder till C.” Så fungerar argumentation och bevisning i allmänhet, och en rättssal är inget undantag.
Det gjorde inte Roswall. Han satt bara och läste innantill ur bankutdrag och fakturor som visade att datorer hade köpts och sålts. Ingen förstod varför. Det är inte olagligt att köpa och sälja datorer. Och om pirater — som är de skickligaste människorna på planeten på att snabbt ta till sig, kategorisera och analysera enorma mängder information — misslyckades mangrant med att hitta någon form av mönster, så gick det definitivt inte fram till rätten.
Idag kommer Lobbyn att lägga fram sina skadeståndsanspråk. Alla kallar idag Monique Wadsted för “Wasted”. Personligen tycker jag att hon är en djupt osympatisk och misantropisk människa som trivs med sitt jobb att krossa tio gånger svagare människor bara för att hon kan. Hon har förklarat krig mot Internet tidigare, specifikt i stämningen för Scientologernas mot Zenon Panoussis, där hon drev upp scientologsidans kostnader något hysteriskt genom att flyga folk i jet från och till USA bara för att Panoussis skulle få betala de kraftigt uppdrivna kostnaderna och driva honom i personlig konkurs. Då drev hon också krig mot Internet, eftersom scientologernas (upphovsrättsskyddade) bibel hade läckt ut på nätet, och Panoussis var smart nog att skicka in den till svenska riksdagen. Då blev den en offentlig handling som kunde begäras ut som vem som helst.
Det föranledde en ändring i upphovsrättslagen så att den tog företräde framför offenlighetsprincipen, något som akademiker sedan dess hävdat är helt främmande, eftersom upphovsrätten då sätter sig över grundlagen.
Henke Pontén tycker jag å andra sidan är en genuint trevlig kille. (Han gick precis förbi här i proper kostym och låtsades sparka till min laptop där jag sitter i korridorsoffan, tittade åt mig och skrattlog som en kompis gör.) Han råkar bara spela för fel lag.
…så lämna den sjunkande båten
du är välkommen över till oss alla andra
jag tror nog att du blir förlåten— Kreti och Pleti, “Hymn till warezhavet“, om Henke Pontén
Peter Danowsky vet jag inget om, mer än att jag battlat honom live några gånger.
Nu börjar förhandlingarna för dagen.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om the pirate bay, pirate bay, piratebay, upphovsrätt, fildelning, piratpartiet
Jättebra inlägg. Finns det någon rättvisa i världen inser domstolen hur körda målsägarna är nu.
“Det är i det läget, exakt det läget, som man måste visa att man själv är bättre än den man ersätter. Det är då man måste visa att man faktiskt har det moraliska överläget.”
Precis helt rätt. Jag hoppas det betyder att du inte kommer att kalla Roswall för Roswell och annat som kan uppfattas som barnsligt och ovidkommande.
Jo, att Wasted och Henke spelar med helt olika inställning, det är uppenbart. För övrigt är det intressant att de inte ens verkar vara tjenis med varandra. Tyckte mig se Henke försöka heja på Wasted, men hon besvarade inte…
Rasmuss senaste bloggpost: Ett åtal mot en teknologi? Mot ett handlande? Eller mot kvasiobjekt, cyborger?
Kan lugnt skriva under på att Henrik Pontén är en shysst kille som spelar för fel lag. Hade en lång debatt med honom under Folkpartiets hearing om IPRED och av alla där var han den enda som tog mina argument seriöst.
Jonathans senaste bloggpost: Away from Keyboard
Jag ser ingenting om LIBE och deras alldeles fantastiska skrivelse – som skulle tvinga svenska politiker att dricka förödmjukelser som vatten – i gammelmedia. Det är minst sagt frustrerande. Och det gör att jag just nu inte kan dela den här känslan att det är dags för storsinthet/barmhärtighet. Det borde slås upp stort – men SvD skriver t ex bara “klartecken för Ipred” – utan att nämna “sensationen”. Varför??
@Anaïs: På engelska stavas det Concentration of media ownership, vilket är en orsak.
En annan är att konsensus bland de inställsamma karriärklättrare som ses som auktoriteten skapar konsensusverklighetens spännvidd, dvs den låda som vi sen kan vara oense inom. Potentiellt sett, så har alla som tar sig ut från tankelådan möjlighet att påverka lådans form och storlek. Men de som har kontrollen över media har naturligtvis mest makt i detta avseende, de som ser till att personer med vissa inställningar till livet kommer till vissa positioner, för det funkar bäst när du har folk som agerar utifrån sina egna blockeringar. Hitta en person som har blockering på ett viss sätt i sitt tänkande, och placera denne som ansvarig på någon av de stora dagstidningarna, inom ett visst område, då behöver du inte tala om för denne hur den skall filtrera nyheter, det gör personen utifrån sina egna blockeringar – Mycket effektivt!
“Normalt när man ska leda något i bevisning, så gör man det genom att först förklara vad det är man tänker leda i bevisning, sedan hur man tänker leda det i bevisning, sedan vilka pusselbitar som krävs för att det man tänker leda i bevisning ska vara sant, och sedan presenterar man de pusselbitarna i en sammanhängande kedja.”
Kom ner på jorden Rick, du verkar ha sett för många amerikanska teveserier 😉
Att offentlighetsprincipen fått vika sig för upphovsrätten är ju rätt intressant (och jag hade inte hört det innan).
Om man _inte_ ändrat lagen, hade alltså riksdagen kunnat konkurrera ut TPB som världens största fildelningsnav; bara att skicka in köpta filmer och alla kan tanka lagligt & gratis!
Eftersom man ändrat lagen borde en ljusskygg lobbyist kunna skriva till regering & riksdag och hävda upphovsrätt på brevet och därför ska det inte vara offentligt. Detta måste väl ändå vara ett enormt avsteg från offentlighetsprincipen?
@Kluris; Vi får ta hand om dem – efter revolutionen. 😉
Nej, spridningen av “scientologibibeln” (jag tror den egentliga titeln är New Era Dianetics for Operating Thetan, förkortad NOTs; det är antagligen bara en av scientologernas många hemliga skrifter) efter dess inlämnande till riksdagen och andra svenska myndigheter hösten 1996 stoppades inte genom någon ändring av upphovsrättslagen, för enligt den gäller fortfarande bestämmelsen i 26 b § första stycket:
Det som ändrades var i stället sekretesslagen, där en ny bestämmelse infördes i och med 8 kap. 27 §:
Någon principiell ändring av förhållandet mellan upphovsrätt och grundlag har således inte skett. TF har sedan länge lämnat utrymme för riksdagen att belägga en massa information hos myndigheterna med sekretess av det ena eller andra skälet, i en del fall kanske rentav mindre behjärtansvärda skäl än upphovsrätt (det kan vi förstås ha delade meningar om).
Betänk att det inte är alla upphovsrättsskyddade verk som omfattas av denna sekretess, utan endast sådana verk som ännu inte offentliggjorts av upphovsmannen själv. Dit hör exempelvis alla refuserade eller av andra skäl opublicerade manuskript och privata brev som aldrig varit avsedda för spridning.
Lagstiftaren har dock till detta lagt kriteriet att det skyddade verket inte skall kunna “antas sakna kommersiellt intresse”, varvid praktiskt taget alla privata brev som någon olovligen lämnat till myndigheten undantas från denna sekretess. Kvar blir endast “verk” som tillhandahålls ett privilegierat fåtal mot betalning av hutlösa summor pengar, alltså scientologernas renodlade missbruk av upphovsrätten till något den aldrig varit avsedd för.
Jag hade kunnat förstå och rentav försvara en sekretessbestämmelse som hindrar spridning av dina privata dagboksanteckningar i den händelse någon obehörig skulle komma över dem och på pin kiv lämna in dem som bilaga med någon skrivelse till valfri myndighet, men det har ju inte med upphovsrätt att göra utan med ditt privatliv. Att man enligt upphovsrättslagen varken får citera ur eller för privat bruk framställa enstaka exemplar av ej offentliggjorda verk är en annan konsekvens av hänsynen till upphovsmannens privatliv. Denna konsekvensbestämmelse har dock scientologerna fått omtolkad till ett självändamål, så att bara för att man skriver något som man vill tjäna pengar på utan att “offentliggöra det” så skall man erhålla total sekretess för detsamma.
Det är vad jag förstått detta som en del jurister invände mot när den nya sekretessbestämmelsen diskuterades för tio år sedan, att sekretesslagen användes för att möjliggöra en viss ljusskygg verksamhet som annars hade kunnat utsättas för offentlig granskning, inte att upphovsrätten gavs företräde framför tryckfriheten (det gör den för övrigt redan i viss mån, se 1 kap. 8 § TF).
Man måste väl även för sanningens skull säga att det inte kan vara speciellt kul för Roswall heller.
Tänk själv att först utreda och komma fram till att det inte finns något brott, och sedan tvingas genomföra allt det här ändå. Då kan man ju inte klandra honom om han är oengagerad, för det här är förmodligen inget han egentligen vill själv.
Jag tycker lite synd om honom, det gör jag. Sedan kan man diskutera hur kompetent han är och huruvida han låter som Bamse, men jag tror inte att han är vare sig glad eller speciellt upphetsad att vara indragen i detta spektakel, efter att själv sagt att det inte fanns något att åtala för. :/
/Pao
Panterdjurets senaste bloggpost:
[…] som jag skrev som kommentar på Rick Falkvinges insiktsfulla blogginlägg idag så tycker jag inte att man ska vara för hård mot Roswall heller. Han var ju själv emot det här […]
[…] Anyway, på Fleminggatan har de åtalade fått öppna munnen lite också, och jag har kommit fram till att jag nog gillar Falkvinges liverapportering bäst ändå, fast jag har ingen motivering egentligen, mer än att de är de mest lättlästa – och det är viktigt när det är ungefär 200 blogposter att ta sig igenom när man kommer hem. Dessutom är det lagom med egna kommentarer, som ofta är väldigt roliga. Den här var väldigt bra. […]
[…] regeringar investerat i att trycka till internets måste kännas på deras trötta axlar. -Även om Håkan Roswell inte framstår som …snabb, så kompenseras detta av upphovsrättsindustrins rep…. De kan popularisera sina resonemang så att det för de allra flesta låter som om de talar för […]