Jag har tre bestående intryck från gårdagens förhör.

Det första är det som jag skrivit om tidigare, som blivit tydligare och tydligare: generationskrocken är total. De åtalade sitter och utbildar åklagaren i hur Internet fungerar.

– Men du sade ju just att The Pirate Bay inte hade någon abuseadress?

– Abuseadresser (så som [email protected]) finns inte på domännivå, utan på IP-block-nivå.

Det här är självklara saker för tekniker, och relevant för rättegången, men likväl får de åtalade sitta i förhör och delge elementär yrkeskunskap kring det som målet gäller. I klartext, utbilda åklagarsidan kring brottet som de försöker åtala för.

Andra exempel på generationskrocken är att åklagarsidan inte för sitt liv kan förstå att det faktiskt inte finns någon chef för verksamheten, och att den kan fungera ändå. Som Emma skriver är sajten live.piratpartiet.se ett bra exempel: Någon i Piratpartiet fick en idé, och ett par personer bara genomförde den på några dagar utan att fråga en enda människa om lov. I ett traditionellt parti hade det krävts styrelseförankring och hej och hå och ytterligare tillstånd att få en adress under partiet så att den blir officiell (adressen live.piratpartiet.se) och ytterligare tillstånd och papper och godkännande för att få lägga upp en stor banner på förstasidan (www.piratpartiet.se). Inte vi. Vi får idéer och genomför dem. Det är en uttalad policy att vi litar på varandra, och det är förbjudet att fråga om lov.

Det andra är hur åklagarsidan försöker materalisera en hönsgård kring en fjäder. De hakar upp sig på några skrivna avtal, som var några av många idéer som aldrig blev av. Gottfrids irritation var tydlig, han sade rakt ut igår att han inte gillar att ställas till svars för en av många projektidéer som aldrig blev av, där det var en ren slump att polisen råkade få med sig just det papperet. Även här vill jag ta Piratpartiets projekt som exempel: vårt medlemsadministrationsverktyg PirateWeb är något som varit under konstant påbyggnad och sett halvfärdigt ut i tre år. Det fungerar utmärkt men har hela tiden ett par halvfärdiga delar, några idéer som inte blivit av, flera delar som fungerar alldeles perfekt, en framsida där det framgår att det är ett konstant work in progress, et cetera. Man skulle också kunna ta Wikipedia som exempel, som är full av halvskrivna artiklar (“denna artikel är fortfarande under författande”) där en del raderas, en del blir hela grenar av det fria uppslagsverket, och ingen vet på förhand vad som blir vad – det beror helt enkelt på vad folk har intresse av att arbeta med för dagen, helt utan att någon chef bestämmer.

Det tredje och viktigaste är, som Rasmus är inne på, hur åklagarsidan nu har politiserat rättegången. I sina försök att visa uppsåt till upphovsrättsintrång, det vill säga att de ville bryta mot lagen (vilket är en försvårande omständighet i rättegångar), så förhörs de om sina politiska åsikter om hur upphovsrätten fungerar, och om det är nödvändigt att öppet håna rättighetsinnehavare, ja, de fick till och med frågan om det är nödvändigt att driva The Pirate Bay över huvud taget. Nödvändigt. De använde ordet nödvändigt.

Fredrik Neij ställdes igår till svars för de åsikter han uttryckte i ett tal på en politisk demonstration, mer specifikt demonstrationen den 3 juni 2006 på Mynttorget. Inte indirekt. Inte diffust via omvägar. Talet lades fram utskrivet framför honom och han ställdes till svars för det. Åklagarsidan menar att dessa åsikter är avgörande i bevisningen för brottet. Det är extremt allvarligt och det är nu tydligt en politisk rättegång.

Åklagarsidan satte med andra ord likhetstecken mellan att ogilla hur vissa aktörer, dessutom utanför Sverige, tillämpar lagen idag och att vilja begå brottsliga handlingar inom Sverige.

Jag förväntar mig att framför allt våra svenska vänsterrörelser reagerar på det här.

Två minuter till dagens förhandlingar startar. Idag ska Peter Sunde och Carl Lundström höras.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om the pirate bay, pirate bay, piratebay, upphovsrätt, fildelning, piratpartiet